Dåliga undanflykter.
Jag borde verkligen skärpa mig när det gäller bloggen. Det är så himla skönt och nyttigt att skriva av sig en dag och säkerligen roligt att ha i framtiden. Jag kommer med dåliga ursäkter som att "den här dagen kanske inte är tillräckligt intressant" men då får jag väl börja leva lite då! :) Så farligt är det inte, jag tycker det sker saker varje dag att uppmärksamma, men det viktigaste är att man har ro att sätta sig ner och summera. Den sinnesfriden får jag försöka finna oftare.
Så, vad skrev jag senast om? *kika bakåt* Aha. Julafton, för en vecka sen ungefär. Vad har hänt sen dess?
Jag kikar i kalendern. Ah, juldagen! Årets utgångskväll. Tjoohoo. La di da. Boom boom. Bao-chicka, wao wao! Alla hemvändare går på ett överbefolkat Munkkällaren (Munken), kollar vem som har blivit tjock, misslyckad eller inte har "lyckats komma från ön ännu". Det var nog hela min cyniska upplevelse. Well, no, there is more! Betala 150 spänn för att köa i en timme, trängas på dansgolvet och bli nerspilld. Wow. Jag längtar redan till nästa gång. Det cyniska åsido, det finns en ljusglimt, det är att man träffar gamla bekanta som man förmodligen inte skulle träffat i något annat sammanhang. Fastnade på stora dansgolvet och skrek i örat på en gammal gymnasieklasskompis. Där står man, astrångt och jävligt, skrikandes i varandras öron och vilt gestikulerande för att överhuvudtaget dra någon slutsatts i vad det är man pratar om, när man faktiskt har en massa vettigt och bra att säga till varandra. Hon kanske var en aning dragen, men hon berättade lite allvarliga saker som jag inte riktigt visste och då vill man inte bara vinka henne adjö, göra tummen upp och säga "vi syns kanske i baren!" utan sätta sig ner och lyssna. Hon verkade må så bra nu.
Munken alltså, överpris och trängsel till trots, så var det en rätt trevlig stämning. Man sa hej och kramades med människor man en gång kände som basketlagkamraten, högstadieflamman eller den ytliga bekantas bekanta - och alla är någon annan nu. Det är så jävla spännande att vara människa!
Annandagen har jag inget minne av..? Jag var väl så skenbakis.. :)
Mellandagsrean hade tre fynd att erbjuda mig. Hej hopp. Gled runt på stan med Henrich och hälsade på folk, snackade så käken gick ur led. Henrich drog och tog en fika med en vän och jag som är skitdålig på att fika då jag inte dricker varken kaffe eller the gick en sväng själv på stan. Jag skämtar inte, det tog mig minst en halvtimme att gå mellan Öster och Adelsgatan. Två steg, stanna hälsa, skratta en liten stund. Två steg, samma procedur. Ibland hann jag inte ens ta de där två stegen utan det skedde en slags avlösning och nästa bekanta ansikte tog vid. Jag blir så glad av att få veta vad alla de där ansiktena från mitt liv gör idag och se dom skratta och le. På KappAhl träffade jag en tjej som jag gått i samma klass som i 6 år, ettan till sexan, och så spelade vi basket i samma lag. Hanna, en sån där person som kunde börja med vilken idrott som helst och bli stjärna. För att placera henne i ett fack.. :) Vi stod ett bra tag och pratade. Hon berättade att hon läste min blogg ibland och uppdaterade sig. Det måste vara väldigt spännande att läsa någons nuvarande liv och tankar som man träffat nästan varje dag i minst 6 års tid fast för länge sen. Vi har ju delat så mycket, från 7 år till 12, sedan gick vi på samma högstadium och spelade i samma basketlag. Jag har ett minne av Hanna när hon och jag tror det var Malin som mimade och dansade till Abacadabra på Klassens timme. Aba-abacadabra - I wanna reach out and touch ya. Kommer du ihåg det, Hanna? ;) Eller minns jag fel?
Min dag på mellandagsrean slutade med ett kort, underbart är kort, besök hos Towe och en kväll med Henrich och Kristian och två avsnitt av Grotesco. Vid möjlighet, kolla in avsnittet The Trial. Jag dör. Av skratt.
Fredagen 28/12. En timme och tio minuters promenad med Julia och Linnea. Det pratades konstant och jag hade en inte så pratig dag, så det var mycket lyssna och betrakta. Det var väldigt skönt. Tråkigt duggregn men två varma själar som berättade om sin vardag och när vi halkade in på svåra ämnen lät vi dom bearbetas. I love my girls. Haha. Nu kom jag på mig själv med att börja tänka på en av Julias favoritlåtar, Carolas Sanna vänner. Fan Julia, vad har du gjort med mig?? :D "Saaanna vänner stannar kvar när dom andra har gååått, sanna vänner kan du aaalltid lita på..." *tänk Carola, tänk Carola*
På kvällen utspelade sig the battle of the battles. Familjefejden. Wahlgrens vs Sjöbergs. Plus Maria som fick leka Matildas stand-in. Spelet var: TP. Det var en lång och utdragen fight med askonstiga frågor som "Tyckte Anton Tjechov om trädgårdsarbete? Svar: Ja, mycket". Till slut fick vi se oss besegrade. Nästa gång Sjöbergs, NÄSTA GÅNG!
Åh hej och hå. Slutspurten nu.
Lördag. Började inte så bra.. Jag vaknade med illamående och huvudvärk. Inte roligt alls. Det gick över och jag beslöt mig för att gå till den planerade fikan hos Isabel i hennes nya lya. Där var det väldigt mysigt och när vi fikade som bäst och hade som trevligast bestämde jag en dejt med Isabels toalett. Då fick Ida åka hem. Inget smittsamt kan jag försäkra, jag vet nog vad det var jag hade ätit som kanske inte var så lämpligt. Allright kids, bästföredatum är kanske inte alltid korrekta och i vissa fall rent löjligt tidiga, men inte alltid helt missvisande.. Urk.
Dagen idag. Söndag. Familjen W tog bilen och åkte ut till Katthammarsvik för ett sista besök på underbara Wallins café, som tyvärr stängs när 2008 tar vid pga av EUregler, något om att boende i huset inte får dela kök med caféet och ägarna bor i samma hus yada yada. Det var fullsmockat inne i den lilla lilla lokal som utgör Wallins café. Jag lyckades i alla fall sno åt mig dagens sista myrstack, detta ljuvliga bakverk! Fatilicious! Sedan tog vi våra bakverk och åkte på en liten nostalgitripp i Östergarnslandet som vi älskar så innerligt.
Imorgon är det nyårsafton, nej förlåt, klockan är över, nu är det nyårsafton! Sista dygnet på 2007. Vad har 2008 att ge oss?
Happy New Year!
Så, vad skrev jag senast om? *kika bakåt* Aha. Julafton, för en vecka sen ungefär. Vad har hänt sen dess?
Jag kikar i kalendern. Ah, juldagen! Årets utgångskväll. Tjoohoo. La di da. Boom boom. Bao-chicka, wao wao! Alla hemvändare går på ett överbefolkat Munkkällaren (Munken), kollar vem som har blivit tjock, misslyckad eller inte har "lyckats komma från ön ännu". Det var nog hela min cyniska upplevelse. Well, no, there is more! Betala 150 spänn för att köa i en timme, trängas på dansgolvet och bli nerspilld. Wow. Jag längtar redan till nästa gång. Det cyniska åsido, det finns en ljusglimt, det är att man träffar gamla bekanta som man förmodligen inte skulle träffat i något annat sammanhang. Fastnade på stora dansgolvet och skrek i örat på en gammal gymnasieklasskompis. Där står man, astrångt och jävligt, skrikandes i varandras öron och vilt gestikulerande för att överhuvudtaget dra någon slutsatts i vad det är man pratar om, när man faktiskt har en massa vettigt och bra att säga till varandra. Hon kanske var en aning dragen, men hon berättade lite allvarliga saker som jag inte riktigt visste och då vill man inte bara vinka henne adjö, göra tummen upp och säga "vi syns kanske i baren!" utan sätta sig ner och lyssna. Hon verkade må så bra nu.
Munken alltså, överpris och trängsel till trots, så var det en rätt trevlig stämning. Man sa hej och kramades med människor man en gång kände som basketlagkamraten, högstadieflamman eller den ytliga bekantas bekanta - och alla är någon annan nu. Det är så jävla spännande att vara människa!
Annandagen har jag inget minne av..? Jag var väl så skenbakis.. :)
Mellandagsrean hade tre fynd att erbjuda mig. Hej hopp. Gled runt på stan med Henrich och hälsade på folk, snackade så käken gick ur led. Henrich drog och tog en fika med en vän och jag som är skitdålig på att fika då jag inte dricker varken kaffe eller the gick en sväng själv på stan. Jag skämtar inte, det tog mig minst en halvtimme att gå mellan Öster och Adelsgatan. Två steg, stanna hälsa, skratta en liten stund. Två steg, samma procedur. Ibland hann jag inte ens ta de där två stegen utan det skedde en slags avlösning och nästa bekanta ansikte tog vid. Jag blir så glad av att få veta vad alla de där ansiktena från mitt liv gör idag och se dom skratta och le. På KappAhl träffade jag en tjej som jag gått i samma klass som i 6 år, ettan till sexan, och så spelade vi basket i samma lag. Hanna, en sån där person som kunde börja med vilken idrott som helst och bli stjärna. För att placera henne i ett fack.. :) Vi stod ett bra tag och pratade. Hon berättade att hon läste min blogg ibland och uppdaterade sig. Det måste vara väldigt spännande att läsa någons nuvarande liv och tankar som man träffat nästan varje dag i minst 6 års tid fast för länge sen. Vi har ju delat så mycket, från 7 år till 12, sedan gick vi på samma högstadium och spelade i samma basketlag. Jag har ett minne av Hanna när hon och jag tror det var Malin som mimade och dansade till Abacadabra på Klassens timme. Aba-abacadabra - I wanna reach out and touch ya. Kommer du ihåg det, Hanna? ;) Eller minns jag fel?
Min dag på mellandagsrean slutade med ett kort, underbart är kort, besök hos Towe och en kväll med Henrich och Kristian och två avsnitt av Grotesco. Vid möjlighet, kolla in avsnittet The Trial. Jag dör. Av skratt.
Fredagen 28/12. En timme och tio minuters promenad med Julia och Linnea. Det pratades konstant och jag hade en inte så pratig dag, så det var mycket lyssna och betrakta. Det var väldigt skönt. Tråkigt duggregn men två varma själar som berättade om sin vardag och när vi halkade in på svåra ämnen lät vi dom bearbetas. I love my girls. Haha. Nu kom jag på mig själv med att börja tänka på en av Julias favoritlåtar, Carolas Sanna vänner. Fan Julia, vad har du gjort med mig?? :D "Saaanna vänner stannar kvar när dom andra har gååått, sanna vänner kan du aaalltid lita på..." *tänk Carola, tänk Carola*
På kvällen utspelade sig the battle of the battles. Familjefejden. Wahlgrens vs Sjöbergs. Plus Maria som fick leka Matildas stand-in. Spelet var: TP. Det var en lång och utdragen fight med askonstiga frågor som "Tyckte Anton Tjechov om trädgårdsarbete? Svar: Ja, mycket". Till slut fick vi se oss besegrade. Nästa gång Sjöbergs, NÄSTA GÅNG!
Åh hej och hå. Slutspurten nu.
Lördag. Började inte så bra.. Jag vaknade med illamående och huvudvärk. Inte roligt alls. Det gick över och jag beslöt mig för att gå till den planerade fikan hos Isabel i hennes nya lya. Där var det väldigt mysigt och när vi fikade som bäst och hade som trevligast bestämde jag en dejt med Isabels toalett. Då fick Ida åka hem. Inget smittsamt kan jag försäkra, jag vet nog vad det var jag hade ätit som kanske inte var så lämpligt. Allright kids, bästföredatum är kanske inte alltid korrekta och i vissa fall rent löjligt tidiga, men inte alltid helt missvisande.. Urk.
Dagen idag. Söndag. Familjen W tog bilen och åkte ut till Katthammarsvik för ett sista besök på underbara Wallins café, som tyvärr stängs när 2008 tar vid pga av EUregler, något om att boende i huset inte får dela kök med caféet och ägarna bor i samma hus yada yada. Det var fullsmockat inne i den lilla lilla lokal som utgör Wallins café. Jag lyckades i alla fall sno åt mig dagens sista myrstack, detta ljuvliga bakverk! Fatilicious! Sedan tog vi våra bakverk och åkte på en liten nostalgitripp i Östergarnslandet som vi älskar så innerligt.
Imorgon är det nyårsafton, nej förlåt, klockan är över, nu är det nyårsafton! Sista dygnet på 2007. Vad har 2008 att ge oss?
Happy New Year!
Kommentarer:
Postat av: jenny
En sak undrar jag bara i mitt stilla sinne: grälar ni aldrig i er familj?Är ni alltid så där käcka och kramvänliga och har ni alltid sådär SKOJ? Och hur bar du dig åt när du fick börja KRAMA PER? Min lillebror har precis nu, vid 21 års ålder, börjat mjukna lite så vi kan kramas IBLAND.
OM det är så att ni faktiskt grälar ibland, hur går det till? Jag har så svårt att se det framför mig...?
Jaja, hur som helst GOTT NYTT ÅR! Hur firar du ikväll? Hälsa familjen oxå! puss&kram
Trackback