raukan

Haha.
Jag ska då alltid lyckas showa till det. Till och med under en seriös Strindbergscen.
Hade på mig en Grynettröja. Ta ingen skit. För att sätta mig emot Strindberg och hans kvinnosyn lite... :)

Vi redovisade Pelikanen igår och skåd1 visade var skåpet ska stå. Jag och Rickard kickade ass.
Men två roliga missöden förekom. Och jag skulle inte vilja ta bort dom för nåt i världen.
En replik lyder "Vill du ta in fars porträtt till dig, det som hänger på väggen?" men när vi skulle köra hade vi glömt att sätta upp tavlan igen efter föregående grupp. Så det fick bli "Vill du ta in fars porträtt till dig, det som... står där?" Haha. Det sjöng ett ljudligt fniss genom publiken då de redan sett 4 versioner av samma scen och kunde texten rätt bra.
Sen så skulle jag, i ett upprört tillstånd, gå snabbt fram till en stol och sätta mig ner utan att släppa blicken från Rickard. Och Ida är inte van med hala klackskor. Så jag halkade lite skulle man kunna säga. Ett tyst sus gick genom publiken. Men jag låtsades inte om det men inombords tjöt jag av skratt.
Och efteråt fick jag beröm om hur jag räddat situationen, att jag kunde behålla masken och att det är lite lätt obehagligt att se mig så allvarlig.


Halleluja.
På söndag åker jag till Paris. Aaaight.