Emil Jensen och en jävla massa barn.
Efter seminariet idag kände jag mig som en påse skit. Hade inte förberett mig tillräckligt, eller, missat lite vad uppgiften skulle gå ut på. Skönt att jag fick vara först, så jag kunde sitta efteråt och inse vad jag skulle gjort bättre. Så vad gör man när allt känns skit? Man cyklar i skitvädret till Svettis och går på Afro Kraftdans. Aj i helvete vad ont jag kommer ha imorgon. Har redan ont över axlarna, men det var det värt. Roligt och tusenjobbigt med rörelser som Påfågeln, Stöveln och Jorden. Så när allt känns skit, gå och träna! Det frigör så mycket. Nu är jag helt slut men gladare. När jag cyklade förbi Svandammen och hatade hela jorden, såg jag en tapper barnfamilj som matade änderna. Då hann jag tänka: Shit, när man får barn måste allt annat mista betydelse på något sätt. Då är det skit samma med skoskav, tentaplugg och stressmage. Livet får en mening. En mening med de där små mjuka fötterna och huden som luktar så ljuvligt. Det finns så jävla mycket mening med alla dessa jävla barn.
Min lill-kusin Rasmus är hemma hos mina föräldrar och min mormor&morfar på ön denna vecka (tror det var denna vecka). Han är 6 år och full av nyfikenhet. Det ska bli spännande när man får träffa honom igen, se vem han håller på att bli. Lilla Ingarö-gangstern. Har jag berättat om tvålincidenten? Rasmus och hans kompis hade på dagis toa tömt en hel tvålbehållare i handfatet. När fröken ertappade dom sa hon till Rasmus.
- Rasmus, så får man inte göra... Förstår du att jag måste berätta det här för dina föräldrar?
Rasmus tittar upp på henne och utbrister på sin 5åriga Stockholmska:
- Då tejpar jag igen munnen på dig!
It's a classic.
Om man skulle ta och gå och handla... Hoppas dom har kvar Fazers solrosbröd. Det är så degigt och gott!
Erica börjar 16 april med mej och kör på fulltid fram till 31 augusti.
Nej det tyckte jag var DÅLIGT! Även om jag ser hennes poäng faktiskt. Jag har heller aldrig upplevt att jag haft så lite ett göra sen jag fick Livia, snarare tvärt om, jag har aldrig vart såhär aktiv! De första månaderna är väl ganska slappa kanske, men då har man så ont i fittan och i chocktillstånd över sitt nya tillstånd som mor så man gott kan behöva få lite frid.
Låter, för övrigt, som om du är lite bebissugen?
Det ÄR verkligen så som du skriver! Ingenting annat spelar nån roll. Linda S skrev det i nån av de andra krönikorna, att man borde skaffa barn om man mår dåligt, för när man har barn så har man inte tid å må dåligt över saker. Och OM man ändå gör det, så behöver man bara ligga med bebisen på magen och känna hur hennes kropp blir tyngre och tyngre, känna hur hennes grepp runt ens hand blir slappare och slappare och plötsligt sover hon! Där, så trygg i min famn! Så som jag å Livia gjorde ikväll. Hur fan kan man må dåligt då liksom?!!
Puss&kärlek
Sitter å tänker på en barnvaktsdag en sommar med en härlig å rolig unge ( å tjej med för den delen..) Det var trevligt...
Hugz