raukan

Igår satt jag med min retorikbasgrupp och förberedde vår redovisning om Earl Spencers tal på Dianas begravning. Vi skrattade mycket och fick en hel del gjort. Kul att lära känna varandra lite bättre. Efter det satte jag mig i Karin Boyebiblioteket med Henrich och hans kursare. Den ena kursaren satt och höll i ett presentkort på ett baskort på Svettis&Stallet för 820 kronor och hade lite ångest för att hon inte skulle använda det. Jag sa att hon skulle sälja det för typ 300 så hon blev av med det och tjänade lite på affären. Sen la jag till lite skämtsamt: Du kan ju ge det till mig hö hö. Och det gjorde hon. Det var som ett tecken, här har jag blivit lite tung och trött och så får jag ett helt gratis presentkort på ett baskort som gäller hela våren!  

Sen gick jag och åt middag hos Andreas och sen gick jag hem. När Henrich kom förbi senare på kvällen skulle jag tömma väskan och ta fram kortet. Borta. Panik. Jag som hade blivit så glad! Så vi gick hem till Andreas och letade där. Ingenting. Jag blev helt gråtfärdig och kunde inte förlika mig med mitt öde. När vi kom hem till mig igen för att spela pingis vände jag uppochner på en bok jag haft i väskan. Där flög kortet ur. Då blev jag glad igen. Henrich var lagom glad då han tyckte vi kunde ha spenderat tiden på ett bättre sätt. Jag förstår honom.

Nu ska Mi färga mitt hår (utväxt utväxt) och sedan ska jag försöka plugga lite till. Tyvärr blir dagens inlägg inget kåseri som går till världshistorien men jag tömmer mig på min pathosargumentationsuppgift. Orkar inte formulera mig snyggt hela tiden!