Orkar inte.
Förlåt att jag inte svarar i telefon. Förlåt för att jag inte tackar ja till saker. Jag orkar inte. Min hjärna exploderar. Det är för mycket nu. Tenta, Medeltidsveckan, barngruppen, framtiden... Så mycket information går inte ihop i huvudet. Jag orkar inte. Så ska jag ha mens när som helst. Jag vet att allt blir lättare när den satt igång, men nu är jag helt slut. Köpte en cykel idag. Haha inte nu igen, tänker ni, men det här gick faktiskt bra! Åkte 10minuters buss till Stenhagen och blev kär i min nya cruisercykel. Det är en svart, rostig och stabil gammal damcykel, utan stöd, lås eller lysen. En oattraktiv cykel kort och gott. Som inte någon kan tänkas vilja sno från mig. Killen sänkte priset för att han inte hade växel så 500 blev det. Det är billigt för en cykel som rullar i Uppsala. Så cyklade jag från Stenhagen och hem. Inte lika snabbt som på Andreas cykel, men det är min cykel.
Tenta. Suck. Jag inbillar mig att det är svårare än vad det nog egentligen är. Orkar inte bry mig.
Medeltidsveckan. Suck. Massa information kom i förrgår. Orkar inte ta in allt.
Barngruppen. Suck. Vi har en del att göra, snart är det dags för uppspel. Orkar inte fixa.
Framtiden. Suck. Tänk om Säve helt plötsligt får en bra teaterutbildning? Och om alla elever vill gå där istället för hos mig på Donner? Jag är skiträdd för att inte få jobba på Donner, med det jag vill. Det handlar om det enda jag verkligen vill göra och känner att jag kan. Jag är skiträdd för att misslyckas med det här, så rädd har jag nog aldrig varit för något förut. Och det kanske är den rädslan som kommer göra mig till världens bästa teaterlärare.
Plus att jag börjar bli sjuk igen. Då kommer Ida inte orka träna. Då blir Ida ledsen.
Jag vill krypa ihop till en boll och sitta där.
Såhär pluggar jag...
Tenta. Suck. Jag inbillar mig att det är svårare än vad det nog egentligen är. Orkar inte bry mig.
Medeltidsveckan. Suck. Massa information kom i förrgår. Orkar inte ta in allt.
Barngruppen. Suck. Vi har en del att göra, snart är det dags för uppspel. Orkar inte fixa.
Framtiden. Suck. Tänk om Säve helt plötsligt får en bra teaterutbildning? Och om alla elever vill gå där istället för hos mig på Donner? Jag är skiträdd för att inte få jobba på Donner, med det jag vill. Det handlar om det enda jag verkligen vill göra och känner att jag kan. Jag är skiträdd för att misslyckas med det här, så rädd har jag nog aldrig varit för något förut. Och det kanske är den rädslan som kommer göra mig till världens bästa teaterlärare.
Plus att jag börjar bli sjuk igen. Då kommer Ida inte orka träna. Då blir Ida ledsen.
Jag vill krypa ihop till en boll och sitta där.
Såhär pluggar jag...
Kommentarer:
Postat av: Mam
Käraste dotter,
jag vill bara sända en varm bamsekram och säga, välkommen hem för vila och rekreation i påsk.
Det är tufft ibland när det blir för mycket arbete men sen lättar det igen. Det är ju bara en själv som kan sätta gränsen för omfattningen även om det är svårt ibland, jag vet.
Mamma
Postat av: Eleonor
DEt är ingen risk för att Säve får ett bra teaterprogram. Så på den punkten kan du känna dig lugn!
Don´t worry be happy!
Trackback