raukan

När min mor och jag var i en skönhetsbutik härom veckan kände jag att "näh, jag är lite trött på mina håriga ben, det gör ont att ha strumpor, det fastnar hela tiden". Och eftersom mamma länge påpekat att hon skulle tänka sig att betala en eventuell borttagning av det håret så bokades en tid. Igår vaxade jag benen. Hon som skötte om vaxningen var bra och vi pratade om hur dessa moderna tider när vi sitter framför datorer och annan strålning hela dagarna påverkar vår ansiktshud, som är den enda hud vi inte ständigt täcker, och om hur forskningen på skönhet och hälsa styrs så mycket av pengar, att ibland får vi inte veta "sanningen" för att det inte skulle känas pengar på. Vax, vax, ryck, ryck. I början trodde jag inte att det var sant att det gjorde så ont. Det gjorde så ont at jag till slut inte orkade känna att det gjorde ont. Jag är lit känslig, speciellt längst ner på benen. Och helt utan förvarning tog hon foten och tårna med! Det var kallare att cykla hem än dit om man säger så.

Ikväll är en gammal Wendelsbergklasskompis med i barnrollspelsprogrammet Barda på svt. Christian var även med i min pjäs på Medeltidsveckan. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=97657 - får kolla svt play efteråt, ska bli kul att se!

Jag får nog helt enkelt bara acceptera att jag är en ganska vilsen människa. För ju mer jag lär mig om den här världen, desto mer lost blir jag. Och jag vill aldrig sluta lära mig i mitt liv.