Om att välja bort.
Lär mig att säga nej. Det händer att det blir nej med underrubriken "jag kan hjälpa till litegrann-ibland-dåochdå". Det känns okej ändå. Har sagt orden att jag lämnar teaterkommittén i Junis som jag suttit i sedan 2003. Puh. Har haft en paus under hösten och funderat. Så jag valde att lämna mitt ideella uppdrag och blev direkt erbjuden att göra punktinsatser, så som utbildningar och teaterfestivaler. Och att bli anställd för det. Jag älskar ideellt arbete och har gjort det sedan jag var 13 år. Ideellt arbete inom IOGT-NTOrörelsen har tagit mig hit där jag är idag. Det som drar i mig nu är att få vara så efterfrågad på det jag gör så att jag kan få lön för det. Jag känner mig stolt och driven att ta min yrkesheder och kreativa förmåga in i ett nytt skede. Jag får betalt för att jag är utbildad och bra på det jag gör. Under den här terminen på Donner har jag kommit tillbaka med ett större självförtroende och djupare kunskaper i mitt ämne. Jag har blivit mognare av att resa, blivit tryggare i mig själv och det jag kan. Jag fick två veckors praktik i Uppsala, det var viktigt för mig att se att det finns fler som jag. Att det finns fler elever i landet som vill spela teater, som vill utveckla sig själva. Efter dessa fyra veckor, going on five, står det mer självklart att det jag gör i mitt arbete spelar roll och betyder något. Och det känns som att det speglar sig i eleverna direkt. Håller på och läser lite tankar från de ettor jag har i Estetisk verksamhet, det känns som att de har fattat grejen, bara efter två dagar! Jag har rätat ut mitt eget frågetecken till ett utropstecken och tydligen smittat eleverna omkring mig.
I januari var jag och mamma på sushikväll på Bakfickan, en av de bästa, beständiga restaurangerna i Visby. Såhär såg det ut, vi var mer än nöjda att vi hade valt mastodontmenyn på fem rätter. 
Mums, fillibabba, det var nog den godaste sushimiddag jag smakat och det var mysigt att dela upplevelsen med fina dottern Ida.
Kram från Mam
Ida, Ida, Ida...
Jag åt sushi för första gången idag. Ack och ve! Vilken besvikelse! Jag kände mig inte alls så där kulturell och svår (jag trodde det var en garanti? Att de känslorna på något sätt skulle ligga i pulverform i den där rätt så fula vita lådan?). Men tji fick jag, ty det var faktiskt riktigt äckligt.
Men på något sätt så lyckas jag alltid att tänka på dig när folk pratar om sushi. Varför vet jag dock inte (inte för att jag har något emot att tänka på dig, missförstå mig rätt nu). Jag tänker alltid på den där texten du hade på lunarstorm (oh those were the days), "Bjud mig på sushi och jag är din för evigt" (eller åtminstone något i stil med det).
Kanske är du självdestruktiv, eller så är du bara så där charmigt halvgalen som du faktiskt är (och med detta kommer en liten förkärlek för sushi).
Jag gillar dig ändå, även fast du gillar sushi.
(Nu var jag väl allt bra gullig va?!)
Anyway, jag hoppas att allt är bra med dig och att du mår bra!
Kram!