raukan

Korta och långa anekdoter som fyller mitt liv med.. liv!

Ja, jag försöker ta tillvara på mina sista dagar i Göteborg. Nu har jag suttit framför Ugly Betty.. Eh.

Ännu en dejt med fotbollskillen, han är allt bra snygg och härlig att kyssa.. Kurrrr.. Mjao! What a man!

En aningens lite trött dock, denna rock´n´roll-lifestyle är tärande...

Sommarens danslåt; Justin Timberlake - Summer love. Jag måste gå på hans konsert. For real.

OBS! Nästa information är hemlig för elever på Wendelsberg! LÄS INTE!!
Idag har vi tvåor repat på vårt spex, det kommer bli hur fräckt som helst... ;) Det var en sån fantastiskt svettig och härlig eftermiddag i Rörelserummet med alla dessa människor som jag älskar! Dans dans, koreografi koreografi och skratt skratt... På fredag blir det gråtkalas, det vill jag lova!!! Fy fan, jag längtar inte dit, men ändå, ett avslut som jag längtat lite efter... Och alla underbara människor försvinner ju inte, de kommer alltid vara en del av mig och fotona, ljuden och de rörliga bilderna som utgör mitt minne.

På Åsas sista pedagogiklektion fick vi skriva lappar till varandra. Närapågråtkalas. Så fina ord från så fina människor. Jag bjuder på ett urval...

"Fin och varm som en sol. Hela du utstrålar kärlek. Du är som en prinsesstårta både utanpå och inuti. Kommer saknar dig och dina boobies!"

"Du är en härlig och varm person med en aldrig sinande humor!"

"My babe forever. Du kommer alltid vara den jag håller mest kär."

"Jag finner inga ord som kan beskriva hur mycket du har förgyllt mina två år på Wendelsberg! Jag säger bara tack, tack, tack för att jag fått lära känna denna läckra varelse."

"Tack tack Maud för att du bidrar med galenskap. Om fler vågade vara som du skulle vi nog ha det bättre här på jorden."

"Din värme och härliga utstrålning är det inte många i världen som äger. Och det gör du verkligen, du äger fett!! :)"

"My girl! Du är utan tvekan en av de bästa personerna jag träffat, så jävla skön och grym person. Du är så jävla bra. GILLAR DIG.......SOM FAN"

Plus en massa annat som får en att börja lipa...!

En överraskning kom snubblande över mig igår. Min pedagogiklärare Åsa ville ha ett par ord med mig. Så vi satte oss ner och hon började prata om mitt "stora ego" som teaterpedagog. Att det var bra, men att jag skulle akta mig för att säga att jag är "klar" som pedagog och bli kaxig och bekväm, utan alltid söka ny kunskap och våga nya idéer. Det är så skumt, varje gång jag är på någon slags smärre otrevlig topp av självförtroende och börjar bli lite spydig på diverse punkter så kommer alltid någon och tar ner mig och påminner mig om det där med ödmjukhet. Varje gång. Jag är lyckligt lottad att ha dom människorna omkring mig så jag inte blir odräglig... :)

Vi kommer alltid ha det här livet, den här stunden. Vår stund på jorden. Ingenting försvinner, allt finns kvar. Precis som sensmoralen av ett ruggigt bra sommarlovsprogram som min generation aldrig kommer glömma.

Oh no shit Sherlock. Jag har så himla mycket att berätta för er. Jag har varit ute i svängen torsdag, fredag, lördag och söndag. Och inatt har jag sovit 4 timmar. Historian om Idas rock´n´rolliv börjar här.

Torsdag. Mötte upp Loke på dagen och fikade och spatserade för att sedan möta upp honom sent på kvällen, full och arg, på The Flying Scotsman efter ÖIS nederlag. Fotboll, ja. Den högsta formen av skådespel som Loke kallar det. Jag fick honom på bättre humör, inbillar jag mig i alla fall. Jag gick ensam i natten från Gamlestan och pratade med Adam i luren hela vägen hem. Jag får en kick av sånt, att för det första - Hitta hem - för det andra - Gå ensam genom en något öde storstad. Ingen är vaken så sent på en torsdag. 

Fredag. Hämtade upp våra nytryckta tröjor till Fångad på nätetgruppen. En sväng på stan. Ensam som vanligt. Jag gillar ju det. Gick till min favorit secondhandbutik i Haga och hittade ett par döläckra herrskor. 195 kronor och det var exakt det jag hade i plånkan. Jag sa till expediten att det var ödet. För hur ofta har man exakt 195 kr i plånboken?? Jag gick med tunga kassar hem igen.
Senare på kvällen kl 22:00 så var det födelsedagsmiddag för Vickan och Robin på Staggan, Stage Door. Vårt hak. Wendelsberg. Vi har rabatt på öl och cider. Kul för mig. Well. Det var oxfilémedaljong på min tallrik och jag njöt av denna möra bit kött och alla mina älskade vänner i denna täta lokal. När jag var mätt och belåten och tillfreds med tillvaron gick jag på vinst och förlust till Gretas för att se om mina nykteristvänner var där. Och det var dom. Jag var för snål för att pröjsa inträde så jag stog utanför och fick besök med jämna mellanrum. När jag var för frusen för att stå och huttra där gick jag till McDonalds, för att åtgärda sötsuget. I kön hamnade jag bakom tre karlar, varav en av dom började prata med mig med öppningsfrasen "Jaha, vad ska du beställa då?" Han heter Lucas, 29 år och bor i Stockholm. Han var och hälsade på sin polare Marcin med ytterligare en vän, Bartek. Vi hängde tillsammans och promenerade till Ullevi Norra. Trevliga och roliga polacker. Vid Ullevi Norra hörde jag två välbekanta röster bakom mig, det var mina två överförfriskade roomies med ett överfallslarm. Som gick sönder. Och slutade inte tjuta. Haha.

Lördag. Värsta fina vädret. Men jag och Sarah skydde solen och tvättade istället. Lucas hörde av sig och undrade om jag ville komma på förfest hos Marcin. Jag sa ja. Drog över till Munkebäckstorget och hade en otroligt trevlig kväll! En flock av Marcins gamla campustjejer från Växjö kom och de var trevliga hela bunten. Efter en lång och mysig förfest drog vi in till Avenyn. På en lönehelg. Inte så bright kanske. Fett med folk. Så Marcin, Bartek, Lucas, en annan Julia och jag drog mot Tranquillo(?) för att skaka rumpa, men där var det smockat. Det fick bli Sense där det inte var en käft förutom oss. Det var härligt. Vi snackade och trevlade oss rent allmänt. Och så var klockan 03:30 och Lucas fick sova över (no hankypanky alls, utan en vänskaplig affär helt fri från snusk).

Söndag. Fikade med Linnea och Julia och kvalitetsumgicks i någon timma, sedan åkte jag och Linnea till Olskrokens ICA för att inhandla min kvälls läckerheter till Teaterfesten. Oh, boy, vilket party! Det kommer nog ta mig en hel blogg att skriva om den festen, så jag låter det vara, skaffar mig lite distans och skriver om den snart... :)

Eller inte. Kollade in sommarens nöjen i Visby... Hade inte en aning om att The Ark, Sahara Hotnights och Bo Kaspers ska lira på Kneipbbyn 30 juli. Dit ska jag!

Jag snurrade inte, men det var trevligt ändå. Det hände inte så mycket här inne, men det är ett mycket tilldragande ansikte. Som jag låtit honom bli medveten om. Jag har inget flyt med karlar just nu.. :)

Jag är ganska rädd att jag blivit cynisk. Att jag inte kommer kunna bli kär igen. Jag som föll så lätt en gång i tiden... Det som egentligen var mitt signum.. :)

Då var scenen riven, pengar redovisade, garderober städade, kulisser slaktade eller bevarade... Vi är lediga idag och imorgon. På söndag är det slutproduktionsfest. Sen är det bara sista veckan kvar. Time to go home.

Om jag tycker någon är snygg, varför kan jag inte hålla det för mig själv för en gångs skull? När jag ens yppat halva meningen inser jag att det är en dålig idé. Men man kan inte ångra den. Måste "Jag tycker du är snygg" betyda "Jag vill ha dig, oh du läckerbit!"? Eller är det bara jag som snurrar?
At least I was honest.

Näst sista föreställningen, massa med teknik gick åt helvete. Telefonen ringde inte, kniven fastnade och gick av, dörren var trög, tapeten börjar lossna, väggarna ramlar snart ihop.. Äsch, sista föreställningen imorgon!!
Hoppas allt håller lite till. En sista gång.

Nu är mitt rum härligt spartanskt inrett. Allt är borta, på väg hem till ön. Det känns skönt. Jag avslutar min Göteborgsepok som jag inledde den. När jag flyttade till Wendelsberg förra hösten hade jag bara innehållet från en resväska att leva på i två veckor. Nu är det samma sak. Två veckor kvar. Allt i det fysiska rummet är rensat. Då var det bara tankeverksamheten kvar.


* Hade glömt hur fin du var att titta på.

Så. Första tvätten är ilagd. Innan mamma kommer runt 12 ska jag ha hunnit tvätta klart och städa lägenheten. Vill dock inte väcka mina tjejer som ligger och snarkar i sina rum. Undrar hur länge dom sover idag... : )

Nu har jag sett alla utom 2 föreställningar.. Jag har blivit mer och mindre berörd. Igår fick jag en fantastisk upplevelse, signerad min klasskamrat Andreas Papastefanou. Hans collage Lina går på lina är... Ja. Jag vet inte vad jag ska säga ens. Stum. Jag måste se den igen. Den är gjuten. Pang i plåten. Efter den fick jag se en mycket välarbetad och rolig Line Knutzon pjäs, Först föds man ju. Om kärleken och alla trådarna som vävs in i varandra. Så träffande och så mänskligt uppenbar. Mina vänner gör ett beundransvärt jobb. Annars har jag hitills denna teaterfestival fått se andra gobitar i collagen Hör du att jag andas Amelie, Fler som köar eller få, färre färst, Vackra människor, Den jag kunde va´... Kvar har jag collaget Kontur och musikalen The show must go on.

Idag kommer mamma, pappa och Per för att titta. Min syster och hennes kille kommer på fredag. Ikväll kommer också Towetott och tittar på min föreställning. Måste bli pigg tills des, nu är jag ganska trött. Kan inte sova länge.

Sommaren tar form. Inget jobb för pengar, som vanligt. Har pratat lite med gycklarna. Jag hade egentligen tänkt ta en sommar fri från prestation, men jag tror jag kommer börja klättra på väggarna då... Så jag har börjat överväga tanken att skriva något nytt. Yeah, you heard me... Inte den där andra mastodontvisionen, den sparar jag till nästa sommar, då med en fet Wendelsbergsinspirerad ensemble, för i år vill jag nog skriva något mindre till bara LeEr. Alltså, mindre betyder inte att den är dålig utan bara att det är något annat än mastodontprojektet... Man ska väl smida medan järnet är varmt? Här blir man en färsk teaterpedagog 1 juni, förvalta det på bästa sätt?
Jag är sugen på något nytt, det är bara att jag är så trött nu.
Men snart åker jag hem.

Oh my lord, vilken show! Mamma Mia levde upp till alla förväntningar.. En enkel story som ändå kändes spännande och engagerande. Och vilka sångprestationer.. Gunilla och Nina var magiska, och vem hade trott att den tokiga grannen från Svensson, Svensson samt onda Carl från Rederiet kunde sjunga? Man blev ju sjukt sugen på att bli musikalartist... Tyvärr har jag ingen chans med min fysiska förutsättningar eller instabila sångröst. Det tycker jag är pisstrist. Jag har inget musikalutseende och så funkar den världen och jag förstår det. Men tänk om... En dag... : )
Satt lite för nära dock, rad 7 på parkett... Rekommenderar att sitta nästa nivå upp. Och jag har märkt att man blir lite yrkesskadad när man tittar på vad Gunilla Backman använder för röstteknik eller statisters rörelseschema... : )
Grädden på moset, efter stående ovationer hela finalen, var en liten skäggig upphovsman. Jubel. Benny. Taket lyfter. Även insläppet till Scandinavium andades premiär. Specialingång, röd matta, tvkameror, journalister, fotografer, 200 kr rakt i handen på KappAhl... Helt klart värt att gå även i denna stressens tid.

Idag har jag sovmorgon till 13. Ni som känner mig vet att jag är dålig på att sova länge. Så jag kopplar av med att skriva blogg, pyssla lite i hemmet och ska dra mig ut till skolan lite tidigare för att producentfixa lite...
Ikväll smäller det. Semifinal i Eurovision. Jag har mina favoriter, några kommer göra mig besviken och några spränga förväntningar åt alla håll och kanter. Lyssnar igenom låtarna ännu en gång och tippar lite...
Serbiens bidrag är en av de bästa låtarna i Eurovisionhistorien. Så tycker jag.

Har börjat prata allt oftare med Miguel på telefon. Tänk att vi har chattat i flera år.. Spännande att det är först nu vi har börjat prata i riktiga livet. Vi funderar även på att ses. Så en utflykt till Lund när allt har lugnat ner sig? Det tror jag skulle göra gott.

Vaknar med lite ont i magen. Snart är det värsta över... Premiärnerver och en massa andra oroligheter.

Cricketbalen på Wendelsberg igårkväll var lyckad. Jag och Jesper var stiliga som få och jag hade hittat den fulaste klänningen i hela teaterförrådet. En riktig rosa bakelse. Sedan dansade vi styrdans till tolvslaget. Fantastiskt.

Ikväll ska total lycka infinna sig då jag äntrar Scandinavium för att se Mamma Mia. Jag har längtat så länge och nu är det äntligen dags. Fortfarande stressad men det kommer jag vara veckan ut. Så.
Det är alltså ingen fara, inga varningsflaggor signalerar, men jag är lite sliten och öm. Be gentle.
Nu väntar Scandinavium.

Här sitter man och lyssnar på den tredje största orsaken till självmord bland unga i USA - Smashing Pumpkins. Upplyftande.

Som ni vet har jag svårt att be om hjälp. I alla fall muntligen. På bloggen skriver jag ofta när jag inte mår riktigt hundra, just det jag inte vågar erkänna med ord i riktiga luften. Ensam är stark ni vet och hela den visan.

Jag tycker jag är rätt bra på att förvarna om när mina orkaner ska storma. Men vad gör man när ens förvarningar inte tas på allvar och bara nonchaleras?
Varför pratar man om hur viktigt det är att våga säga att man mår dåligt men när man säger nåt gör det ingen skillnad eller till och med får motsatt effekt?

När jag mår dåligt städar jag. När jag stressar städar jag. Rensar. Skrapar bort intryck med trasan. Clean the soul with Ajax.

Jag är väldigt stressad den här veckan och den som följer. Det är sista spurten nu. Wendelsberg och Göteborg.

Ta hand om mig om ni vill ha mig kvar. Äntligen. Där skrev jag det. Jag vill inte bara vara den som klappar på andra, jag vill också bli klappad och kliad bakom örat.

Nu ska jag duscha och sen prata i telefon tills jag somnar. Det blir trevligt.

Lägg inte mer ansvar på mig just nu. Jag orkar knappt tänka själv. Det har varit lite mycket av allting på sistone. Jag är så trött. Allt som jag kan tänka på nu är skolan och att åka till Riga i helgen (och en eventuell tripp till Lund när allt har lugnat ner sig...)

Jag ska snart lämna Göteborg. Det börjar smärta allt mer. Men jag vet att jag inte vill vara kvar här i sommar eller i höst. Och staden finns alltid kvar. Likaså de flesta av mina vänner från min Wendelsbergstid.

Så snälla, lägg inte mer på mina axlar. Jag ska snart orka igen. Leva och se livet. Ni vet, hela den ramsan.

På begäran av Christine publicerar jag en stenåldersbild på min balklänning, tyvärr ser man inte hela men spektaklet fortsätter med vitt tyll och en massa dansande stjärnor.