raukan

Jaha. När man är som sjukast har man som mest att göra. PLUS att det är 14 grader varmt och otroligt vacker sol över Visby, hela dagen. Jävla skit rent utsagt.

Tvätta. Ja. Det måste göras. Och det görs.

Lämna tillbaka boken Mig äger ingen. Nu har jag läst ut den och den var så bra. Rekommenderas.

Bestämma mig om jag vill dansa på dansskolan i höst. Och i så fall, vilken kurs? Man känner sig inte väldigt motiverad när man är sjuk. Men jag måste bestämma mig idag. Jag borde gå dit i alla fall.

Skicka tillbaka digitalboxen som inte fungerade. Har fått en som fungerar nu och igår insåg jag vad jag saknat i mitt liv: Americas funniest home videos, 2 ½ men, Mannen som kunde tala med hundar och Vänner. DIGITALTV! Jag vill gifta mig med dig! Vi ska zappa oss genom livet tills scartkabeln brinner upp!

Telefonmöte kl 13 om teaterledarutbildningen jag ska vara med och hålla i Göteborg nästa helg. Detta är också något som jag borde sätta mig ner och planera klart.


Ingenting är särskilt lätt när vattnet runt hjärnan är ersatt med trögflytande snor.

Nu har jag varit på mitt första 4timmarssrep med musikalen. Jag förstår inte... 4 timmar! Mellan 18-22 varje torsdag. Jisses. Men jag är inte så trött som jag borde vara. Fick dock ligga ett steg efter idag då jag inte vågade ta i med min onda hals. Och det där med att sjunga i stämmor... Hoppas jag inte stör de andra altarna.
Det känns att de andra går i gymnasiet. Eller yngre. Dom är så oförstörda på något sätt. Har sin familj, sina vänner, sin skolgång... Tryggheten. Alla rutiner man själv hade en gång. Det känns lite sorgligt på något sätt att både på jobbet och sen det här, möta denna tid man själv är klar med. När alla problem egentligen var väldigt små men med den tidens mått mätt enorma. Alla tankar man inte hunnit tänka. Ja, jag känner mig lite off. Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Men det lär väl lösa sig när vi har ett mål, fått manus och vet lite mer vad vi ska göra.

Och jag saknar att ha människor i min egen ålder att umgås med. Man var ju så bortskämd med det i Göteborg och Uppsala.

Imorgon åker jag till Göteborg på distriktsstyrelsesamling. Kommer inte hinna träffa någon annan än de som är med på kursen. Det är lite tråkigt. Men ändå, lördagkvällen är gemensam för Junis, UNF och IOGT. Då kommer jag få hänga med MIIII och Robert och andra jag saknar! Då blir det guidad tur av staden och räkbuffé.

Jag avslutar med ett citat som min bror råkade ut för under sin praktik nu senast.


Konversation på en lektion mellan 3 högstadietjejer någonstans i Uppsala:

Tjej 1: Woohoo, snart blir jag byxmyndig!
Tjej 2: Men alltså, vad händer när man blir byxmyndig?
Tjej 3: Då får man ju knulla gratis! Eller nej, vad sa jag?

Två väldigt fina ord i ett. Värme och ljus. Värmeljus. Fantastisk uppfinning.

Om mina kvällar skulle ha en färg skulle de ha melankoliskt blå. Men värmen ger ett gult-rött sken. Det är varmt och melankoliskt. Lyssnar på Emil Jensen och slutar aldrig förundras över de geniala melodierna, sammanflätade med skånska texter. Han kommer till ön 12-13 december. Jag kommer vara där.

Idag var jag på ett möte om en tjänst som ledsagare. En ledsagare träffar ett barn/ungdom med något funktionshinder, handikapp, syndrom eller bokstavskombination några gånger i månaden och tar med dom ut på lite vardagsäventyr. Istället för att åka och bowla med mamma och pappa får man följa med en utomstående och få känna sig lite mer självständig. Ett viktigt och givande arbete tror jag. Det är inget man försörjer sig på men en tusenlapp mer i månaden ger det ungefär. Det låter som något som passar mig. Verksamhetschefen var mycket sympatisk. Jag satt och drömde mig bort i vad jag skulle vilja hitta på med min nya kompis. Bada, bowla, gå på bio... Ska fundera på det i veckan. Jag är ju lite rädd om min fritid. Den äts lätt upp av allt roligt man vill göra.

På Friskis igår träffade jag min gymnasiekärleks mamma. När jag såg henne gympa la jag märke till att han har ärvt hennes armar. Lite konstig kroppsdel att föra vidare kanske. Jag funderar på vad jag rent fysiskt har fått från mina föräldrar. Smala storkben till lite kraftigare kagge - Pappa. Check.

När jag cyklade hem från intervjun cyklade jag via pappas jobb, mammas jobb (men hon var inte där) och sen cyklade jag Strandpromenaden. Det var drömskt och höstigt att vara alldeles ensam på Strandpromenaden. Inte någon annan där. Inte en kotte. Bara havet och jag. Jag stannade till och filosoferade vid havet. Tänk att kunna göra det! Cykla till havet och bara vara. Nu vet jag varför jag flyttade hem. Lite längre bort mot Almedalen var det svan-maffia-stormöte. 18 stycken kunde jag räkna till. Har du någonsin hört talas om något annat än en vit svan? Finns det svarta svanar?

Just det, jag lånade om Mig äger ingen på bibblis. Kvinnan vid disken tyckte själv att snabblån var ett idiotiskt system.

Nu har jag känt av paniken att inte ha ett till jobb så jag har gjort det jag lovade mig själv att inte göra. Jag har svalt min stolthet och gått in i lärarvikariepoolen igen. Jag är en kvinna av principer så det gjorde lite vätska i tårkanalerna att ringa dit. Samtidigt vet jag att det är rätt kul ändå. Improvisera, träffa barn och ungdomar, se nya arbetsplatser... Det är när man hamnar i "hopplösa" klasser där man inte får någon som helst respekt som det är vidrigt. Annars har jag rätt goda minnen, när jag var assistent till en kille med adhd i två dagar och hans klass åkte på lantbruksbesök i Vänge och fick åka hölass och skutta bland katter och höns på hölöftet.
Jag minns att livet som lärarvikarie på högstadiet är lite som barnpassning. Man låser upp, bockar av vilka som är där, sätter igång dom i det arbete dom håller på med och tystar ner de som snackar. Ibland fick jag sätta igång en film. Jag hoppas jag känner mig tryggare i min position nu än när jag gjorde det här förra gången för 4 år sedan. Jag vill i alla fall inbilla mig det.

Men hur blir man vikarie inom äldrevården? Kan nån ge mig ett telefonnummer?

Andra lektionen med min Musikteaterklass. Hade ett rent koncentrationspass med dom utomhus första timmen. Låter som ett wildcard och ja, det var det. Men det gick jättebra. Så fokuserade har jag aldrig sett dom. Efter lunch dippade vi alla lite men efter eftermiddagsrasten fick vi uppschving och jag såg massa med potential överallt. Dom är såå fiinaa!! 

Redogörelse av helgen. För mitt eget minnes skull.
Stockholm. Sova på systers soffa. Sover så gott där och det är så mysigt att träffa henne och hennes kille. På fredagen träffade jag Andreas och myste runt på stan. Sen åt jag sushi såklart och åkte ut till Häggvik för att träffa UNFarna. På pendeln till stan började vi prata med en tysk kille som åkt till Stockholm över helgen. Han var som tagen ur en highschoolfilm, titulerad tönten. Miljöingenjör, glasögon och fjolligt skratt. Men hemskt gullig och trevlig! Vi bytte nummer och mailadresser. Så om jag någon gång hamnar i Stuttgart så kan jag bo hos en tysk miljötönt!
Ölköpskontroll med UNF hela lördagen. Minderåriga fick köpa öl i 25 av 55 butiker. På kvällen  bjöd UNF på inträde på Gröna Lund och jag, Robert och Martin köpte oss ett åkhäfte. Givet var Lustiga huset, Bergochdalbanan och Fritt fall (som heter Tilt på Gröna Lund). Dödsångest i Tilt, när man tror man är uppe åker man högre och högre... När man "äntligen" är uppe så tiltar man, alltså lutas framåt, över marken. Min spontana kommentar var: Det där var väl onödigt. Sen faller man mot sin död. Vi föll ner mot Sommarkryssetscenen där Martin Stenmarck, Henrik Hjelt och Peter Stormare sjöng Let me entertain you. Finns det nåt trevligare sätt att dö på? Stirrandes ner i Henrik Hjelts flint?
På söndagen mötte jag upp tysktönten och visade honom lite sevärdheter. Det är alltid nyttigt att träna på engelskan. Fast ibland känner man hur humorn blir så begränsad. Man kan inte göra sig förstådd hela tiden. Lunch med syster och sen båten tillbaka till öjn. På båten till och från Nynäshamn hade jag sällskap av finaste Malin, hon är också ny lärare på skolan. En väldigt vacker själ som jag tycker mycket om.

Var ska man träna? Jag har provat Friskis, det känns bra. Men inte om man blir nekad för att det är fullt. Då får man ju inte vad man har betalat för. En danskurs på Dansskolan tror jag också på. Vem vill träna med miiig?

Pappa fyller 57 år imorgon. Hans årliga önskelista består av "ja behöjva inge meir än strumpa å kallsånga!". Svårt att hitta något till en man som har allt.

I'm a runner. Jag flyr. Allt som är jobbigt, jag sticker. Jag är aldrig nöjd.

Nu är jag på ön. Och det där med att vara halvt arbetslös kunde jag gott vara utan. Försöker tänka på den ångesten man skulle haft om man var helt utan jobb. Det är något jag inte önskar någon människa. Att ha ett jobb borde inte vara det, men jo, det är ett kvitto på att man duger. Att man är funktionelig i samhället. Jag känner mig missanpassad utan jobb. Tjänar just nu under existensminimum, mindre än det jag fick som student. Men jag känner inte så mycket pressen av pengar utan mer pressen att göra något. Få det där kvittot på att jag duger som samhällsmedborgare.

Skulle lämna ett cv på Indiska igår. Hade pratat med chefen någon dag tidigare, men när jag kliver in i butiken är jag så trött och förvirrad att jag känner inte igen henne utan går fram till henne och frågar efter Peg. När hon heter Peggy. Och står mitt framför mig. Nonchalant de luxe. Kände mig urfånig och bortgjord men hon log i alla fall.
 
Hade första lektionen med Musikteatereleverna igår. I vanliga fall brukar första lektionen gå ut på att få gruppen att leva ut, igår fick jag jobba för att dom skulle lugna sig. Några saknar helt spärrar, på gott och ont. Kommer bli en galen kurs, på gott och ont. Jag hoppas jag kommer lyckas rikta deras multienergi i rätt riktning. Då kommer det bli hur bra som helst.

Jag är på den vackraste och lugnaste platsen jag vet. Det borde vara frid i mitt sinne. Men utan jobb på tisdagar, onsdagar och torsdagar är det inte det. Då tänker jag att jag borde vara någon annanstans. Och leka superhälte.