Åååh Kärlek, vad du är glupsk och obarmhärtig!

Hoppet var ute, jag letade inte ens efter hans blick. På gränsen till ignorera.
Då. En paranoid Ida, en matsal, en lockig pojke. Jag satt på kanten av ett bord och åt. Då kände jag hur någon gick väldigt nära intill mig för att komma förbi. Och det är ändå en rätt bred gång. Men någon gick nära, jag kände hans arm mot min hud. Fastnade i ett vakuum. Förstod inte att det var han. Men när det gick upp för mig var den matro jag en gång haft borta. Jag log och stirrade för mig själv. Tiden stannade nästan.
Sen skulle jag hämta post. Då mötte vi varandra. Jag gör honom nervös. YES! Han flackade med blicken och sa ett lågt Hej. Jag gjorde detsamma.

Oj, nu börjar min dramaläsningslektion. Spring!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits