Ta det lugnt.
Aaah. Ljudet av att Ida låter sin förkylning och trötthet komma ikapp henne.
Efter att ha haft ett frivilligt extra jazzpass igår med show1 så var jag helt slut i kroppen. Men skönt trött. Det var en sån kick att få ha lite hiphopaktig koreografi.
Min dag igår var alltså; Jazz 08:30-9:50, Jazz 10:20-11:40, lunch och sist såg vi treornas produktion Lilla Boye som handlar om Karin Boyes liv och verk. En väldigt berörande historia och våra treor är alla otroliga på scen. Man blir nästan lite taggad att söka till trejde året när det kommer bege sig.
Och tanken att man får beblanda sig med alla dessa talanger, att jag kan bli/är en av dom... Faktiskt. Jag måste sluta underskatta mig själv. Jag kom in, eller hur?
Idag har jag haft Laban, de kan lättast förklaras med att det är ett rörelsesystem, typ? Vi lär oss mer om kroppen och hur vi kan röra oss. Doorplan, wheelplan och tableplan. Och så vidare...
Sen hade vi improvisation och då - som tecken från himlen - så lekte vi! Läraren Bosse inledde med att vi skulle ha en sån lektion som kan vara bra att ha när vi går i tvåan och ska ha barngrupper. Yeehaa?! :D
Vi lekte bland annat Albansk radioteater, en klassiker. Sen skulle vi göra den i en annan genre, vi fick western. Åh, så roligt det var!
Sen var det lunch och sen dess har jag vart på mitt rum, krypit ner i sängen med täcket draget över hakan och sett Grisen i säcken. Jag ska låta mig slappna av någon gång. Jag har hoppat en lektion med Sven i scenografi/regi plus en improvisation med Bosse. Men det får liksom gå.
Så jag har svullat lite (Yes Julia, lite Rhodoskomplex som slår tillbaka) och snorat och snytit mig.
Och jag har ingen som helst ångest över att jag skulle ha missat något.
En del här tycker att jag gör fel, för dom tycker att man ska vara med jämt och ta tillvara på sin tid på Wendelsberg, men det är också människor som vill blir skådespelare. Förstår ni skillnaden? Jag är typ den enda här som inte tänker söka Scenskolan (nu tycker jag ju precis som Mikael Persbrandt att Scenskolan är trist och bara stöper skådespelare i en form för en sorts dramatik). Men ändå, alla vill slå och jag har fått berättat för mig att det kommer komma tider då alla kommer slåss om uppmärksamhet, glans och trampa på varandras fötter. Gissar att det är då man lär känna människor på riktigt.
[ En röd lapp i ditt postfack. Löjligt, men vem blir inte glad av "Du är något av det sötaste jag sett" ? ]
Våra fantastiska treor.
Efter att ha haft ett frivilligt extra jazzpass igår med show1 så var jag helt slut i kroppen. Men skönt trött. Det var en sån kick att få ha lite hiphopaktig koreografi.
Min dag igår var alltså; Jazz 08:30-9:50, Jazz 10:20-11:40, lunch och sist såg vi treornas produktion Lilla Boye som handlar om Karin Boyes liv och verk. En väldigt berörande historia och våra treor är alla otroliga på scen. Man blir nästan lite taggad att söka till trejde året när det kommer bege sig.
Och tanken att man får beblanda sig med alla dessa talanger, att jag kan bli/är en av dom... Faktiskt. Jag måste sluta underskatta mig själv. Jag kom in, eller hur?
Idag har jag haft Laban, de kan lättast förklaras med att det är ett rörelsesystem, typ? Vi lär oss mer om kroppen och hur vi kan röra oss. Doorplan, wheelplan och tableplan. Och så vidare...
Sen hade vi improvisation och då - som tecken från himlen - så lekte vi! Läraren Bosse inledde med att vi skulle ha en sån lektion som kan vara bra att ha när vi går i tvåan och ska ha barngrupper. Yeehaa?! :D
Vi lekte bland annat Albansk radioteater, en klassiker. Sen skulle vi göra den i en annan genre, vi fick western. Åh, så roligt det var!
Sen var det lunch och sen dess har jag vart på mitt rum, krypit ner i sängen med täcket draget över hakan och sett Grisen i säcken. Jag ska låta mig slappna av någon gång. Jag har hoppat en lektion med Sven i scenografi/regi plus en improvisation med Bosse. Men det får liksom gå.
Så jag har svullat lite (Yes Julia, lite Rhodoskomplex som slår tillbaka) och snorat och snytit mig.
Och jag har ingen som helst ångest över att jag skulle ha missat något.
En del här tycker att jag gör fel, för dom tycker att man ska vara med jämt och ta tillvara på sin tid på Wendelsberg, men det är också människor som vill blir skådespelare. Förstår ni skillnaden? Jag är typ den enda här som inte tänker söka Scenskolan (nu tycker jag ju precis som Mikael Persbrandt att Scenskolan är trist och bara stöper skådespelare i en form för en sorts dramatik). Men ändå, alla vill slå och jag har fått berättat för mig att det kommer komma tider då alla kommer slåss om uppmärksamhet, glans och trampa på varandras fötter. Gissar att det är då man lär känna människor på riktigt.
[ En röd lapp i ditt postfack. Löjligt, men vem blir inte glad av "Du är något av det sötaste jag sett" ? ]
Våra fantastiska treor.
Kommentarer:
Trackback