Förtjänar ett stycke slapp.

Just nu känner jag att ingen förtjänar så mycket slapp som jag just nu. De senaste dagarna har varit helt galna. Och än är det inte över.
Det stora stressmomentet var att jag fick ett uppdrag till barnteaterfestivalen i Stockholm i helgen. Att fixa ihop fonder som barnen kan gömma sig bakom när de inte ska synas på scen. Jag fick aningar om att det skulle vara mer arbete än vad jag trodde, men man är väl en ideell jävel. Speciellt för någon som inte har sytt nånting sen gympapåsen i fyran. Nu har jag spenderat x antal timmar i stans alla syaffärer och i syrummet på skolan där jag har klippt och mätt - klippt rätt, klippt fel, mätt rätt, mätt fel... Handskats med 24,5 meter svart lakansväv. PLUS att min ensemble och jag satt i måndagskväll till 23:15 och sydde våra fonder. De här dagarna har jag inte suttit still och inte gjort någonting som jag har ett behov av att göra.
PLUS att jag har blivit förkyld. Om jag stannar upp och känner efter kommer jag att insjukna. Därför måste jag behålla tempot och skita lite i folk omkring mig. Jag måste göra det här. Så är det.
För jag är ännu inte klar, ska sy ihop det sista och köpa lite till grejer. Nästa vecka är jag människa igen.

Jag har haft så mycket att göra att jag till och med missade Inför Eurovision Song Contest igår. Då har det gått för långt.

Helgen kommer att paya tillbaka allt. Teaterfestival på Tollare. Det här är väl mitt tionde år eller nåt. Teaterbarn från hela landet, totalspelglädje och alla härliga ledare. Längtar mycket efter Visbygänget, som jag brukar åka med. Och brorsans pjäs, den tror jag starkt på.
Ska bara lösa min tillbakaresa. På något sätt och vis.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits