Om att inte våga.

Igår var det beachparty i Brime i Fröjel, väldigt vacker plats men friskt med mygg! Är helt myggäten, från fötterna till pannan. Och jag som är känslig får ju stora blämmor. Har tagit en tablett och hoppas på mindre lidande.

Annars så kändes det liten konstigt att sammanföra två gäng. Killarna från gymnasiet med snygga tjejgänget. Hjärnan gjorde en mental frontalkrock när tre av tjejerna blev masserade av tre av killarna. Det gick liksom inte ihop. Jag vet egentligen inte varför, kan bero på att jag inte är så fysisk med dom här grabbarna. Sånt är ju olika från gäng till gäng. I vissa sällskap klänger och pussar jag hela tiden och i andra kramar jag knappt när jag hälsar. Vi är alla sociala kameleonter.

Annars så spelade vi volleyboll, badade i det långlånglånggrunda varma härliga vattnet, dansade, dansbattlade killar mot tjejer, sjöng, masserade, pratade, knuffade och skrattade.

Min, på ett amerikaniserat sätt så kallade, highschoolsweetheart var där, en kille i min gymnasieklass som jag var hopplöst förälskad i från ettan till tvåan. Han var kär i mig först, men då hade jag pojkvän som jag inte vågade lämna. Man säger att man inte ska ångra saker, men om jag skulle få leva om mitt liv så skulle jag ändra på vissa beslut. Detta är en sak som jag verkligen ångrar. Inte för att jag skulle vilja vara ihop med honom nu, men då... Detta har jag ältat och ältat till förbannelse det tidiga 2000talet.
Det var fortfarande svårt att umgås naturligt med honom, det känns krystat att få fram ord. Det känns som om det ligger kvar något outrett, att jag blir 16 år igen och vill vara så nära men inte vågar ett endaste kontaktförsök.
Kärlek lämnar ingen oberörd och ingen utan märkbara spår.

Ikväll hoppas jag på att få en sista kväll med UNFarna som är här. Nattbad och mys.
Och här finns också något jag undrar, hur vågar man säga till någon att man tycker den är söt? Jag menar, utan att det ska tolkas som en ren och skär uppraggningsreplik? Att kunna säga det utan att det ska funderas och kluras på vad jag egentligen menar? För vem blir inte glad av att få höra något sånt? Det fanns en tid då jag kunde gå fram till folk på stan och säga fina saker utan att göra en stor grej av det.
- Hej, jag måste bara få säga att jag älskar din klänning!
- Ursäkta mig, men jag tycker du är otroligt vacker och jag ville att du skulle veta det!
Jag får väl försöka vara ett levande exempel för det som jag vill ska vara helt naturligt.
Att förmedla känslor och berätta för människor vilka känslor dom förmedlar.

Kommentarer:
Postat av: carbuncle

Det ar ju lattast att saga det om man tycker det, men inte ar attraherad? Vem hade du tankt saga det till? =)

2006-07-10 @ 10:07:38

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits