Om att vara trött och dum.

Sista föreställningen blev inte så magisk och nervös som vi befarade/väntade. Jag såg aldrig Noras familj, varken före eller efter. Det kanske var for the good. Men det kändes omöljigt att hålla tillbaka tårarna i Allis monolog när man visste att tilltalade personer fanns på plats. Omistligt.
Det är härligt att ha mamma, Pernilla och Fredrik här. Samtidigt lite familjärt irriterande, annars skulle det vara konstigt. Dom var i alla fall stolta och nöjda. Det räcker för mig.

Varför läser jag dina ord? Gång på gång, letar efter spår, tecken eller vad fan som helst som skulle kunna handla om mig. Jävla skit. Jag vill inte trilla dit igen. Jag får inte. Men du är ju vacker som en tidig sommardag i juli, ditt svin. Vem har sagt att det skulle bli lätt att sluta tänka på dig?

Imorgon ska vi fira med sushi, sen åker dom hem. Då är det några föreställningar kvar att titta på och sen är helgen över. Då är det de sista skoldagarna kvar med fest och städning. Sen är det hem till ön.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits