raukan

Idag har jag träffat Livia Love och hennes mamma Jenny. Vi fikade på stan och skrattade en del. Och äntligen fick jag lämna över min present till dom - En bild på Jenny och Livia, signerad med ett meddelande från självaste Gudrun Schyman. Nu - at last - mina kära bloggentusiaster, ska ni få läsa om mitt möte med Gudrun...

Det var 30/3. Påskavslutning i skolan med stor lunchbuffé. Gudrun åkte på IOGT-NTOturné och pratade alkoholpolitik. Jag var helt stissig. GAAAAH, Gudrun, HÄR??? Blev helt skakig och nervös, hade inte varit med om något liknande sen Backstreet Boyskonserten -98... Gick på högvarv för jag ville få träffa henne en stund och få en liten signatur på ett fint foto av Jenny&Livia. Efter febrilt letande under lunchen fick jag veta att hon stod utanför entrén och rökte (morr). Jag gick ut, med hjärtat inställt på batteridrivet dunkadunka, och såg att tre av mina kompisar i ANTklassen stod och höll henne sällskap, på ett visst avstånd. Jag fäste ögonen på dom och gled snyggt dit. Log det fetaste och smörigaste jag kunde och sa "Hej." Till mina kompisars fniss upptäcker jag att Gudrun tittar på mig som att "ja, jag fattar att du vill prata med mig" så jag vänder mig om mot henne och avfyrar ett exakt lika smörigt "Hej." Mina kompisar tjuter av skratt för att jag är så fruktansvärt pinsam. Så börjar jag pladdra. OOOCH pladdra. Om Jenny, Livia, FI och resten minns jag inte. Jag ber henne i alla fall skriva en rad eller två till modern och dottern. Hon undrar lite halvdrygt vad hon förväntas skriva. Jag svamlar nåt om "en fin framtid". Så skriver hon och jag är precis på väg att gå. Då vänder jag mig om och säger:
- Förresten, hon röstade på dig... OCH DET GJORDE JAG OCKSÅ!

Ärkemiffot Ida Wahlgren avslutade sitt uppdrag med bravur och två tummar upp. Amen.

Jenny blev i alla fall glad och skulle rama in min gåva. Amen.