Västerås, en lammskalles öde och Tramses 2.
FREDAG: Kristian, Henrich, Andreas och jag tog bussen till Västerås för att titta på 123 Schtunks Macbeth - Alla dör på slutet. Andra gången jag ser den och jag älskar den! Det är en skrattfest i tre och en halv timme. Det är tre clowner som berättar sin version av historian och de spelar mycket med publiken, vilket är väldigt roligt. Denna gång blev mitt skratt uppmärksammat. Precis i dalandet av när publiken hade skrattat så kom det ett kluckande skratt från mig för hördes i hela salongen. Lasse Beichers clown (Lasse från Lasse&Morgan) härmade mitt skratt högt och tydligt och la till ett "Som att du har det så jävla bra hemma!" - och jag blev störtgenerad men skrattade så jag grät. Alla skrattade så de grät igenom nästan hela föreställningen. Underbar publikkontakt!
LÖRDAG: Segade ända fram till 16 då jag började göra mig i ordning för Lammskallegasquen, denna mytomspunna tradition på Gotlands nation. Hoppade i ett av mina secondhandfynd och drog iväg. Hamnade vid ett tråkigt sällskap, ingen jag direkt hade lust att prata med och ingen som verkade ha större lust att prata med mig. Hepp. Nästa gång ska jag gå tillsammans med någon lovade jag mig själv. Well, lammskallen kom in och det var faktiskt jävligt äckligt att se på. Instinktivt började jag leka med lammets käke, BÄÄ BÄÄ sa den panerade halva skallen på min tallrik. Min granne gav mig tungan som han hade fått och jag smakade. Det var inte så gott. Sedan gick jag in på "delikatessen" kindköttet, det var inte heller så himla gott. Då röstar jag hellre på fårfiol! Ögat ska man enligt tradition ta i snapsen, men eftersom det inte erbjöds någon koncentrerad starksaft (eller nåt liknande) så fick ögat ligga kvar där det skulle ligga. Efter själva lammskallen hängde jag hos Olga i baren, och i en konversation avbröt jag med ett "Ursäkta, jag måste få en citron eller nåt, jag känner hur jag luktar dött djur i käften när jag pratar!" Så aldrig mer lammskalle för min del. Det räckte med en gång. Festen förflöt och eftersom det är den gasquen med minst mat och mest sprit så kan man kanske ana resultatet. Det var kul ändå, träffade lite gamla godingar och nya godingar. Precis som det ska vara. Efter Gotlands gick jag runt 2snåret till Snerkes och Andreas. Där satt lite folk i Hornboskapen (Snerkesbandet) och vi satt och fånade oss ett bra tag, Kristian, Annelie, Staffan och jag. Sen kom Spinieff (?) och ville prata gotlandsminnen från hans lumpartid på ön. Efter en stunds sånger och fåniga röster gick vi i samlad trupp till Upplands där vi dansade till skön technobaserad musik som klassikern Hey, girl, hey boy med Chemical Brothers. Efter lite dansande gick vi en trappa upp och åt pyttipanna. Sen gick vi hemåt runt 4. Det var en väldigt rolig kväll!
SÖNDAG: Vaknade sent, fick veta via sms att Tramses 2 (storspexet) skulle repa och det är bra om statisterna är där. Har bestämt mig för att vara statist i storspexet för att det är en kul erfarenhet. Så jag svor och stressade mig till Kristian och Östergötlands nation. Där repade vi ett manus jag aldrig läst, en handling jag hade noll koll på och med människor jag aldrig sett förut. Spännande! Det är rätt soft att vara statist, man får vara med om det här stora spektaklet men inte behöva ta så mycket ansvar. Jag ska eventuellt spela nubier. Dags att googla på det, för när jag kom dit igår visste jag inte alls vad det var och inte heller när vi skulle improvisera fram nubiermoves. EEEH... Lost? Men ändå, det är lite läbbigt att kasta sig in i en sån här sak, statist är ingen roll jag spelat förut. Jag har skrivit, regisserat, spelat, rekvisiterat, scenarbetat, kostymerat, byggt, klättpå, pedagogat and so on men aldrig statistat på scen. Och aldrig i en så här stor produktion. Jag sa det till Kristian, att på ett sätt är det här det största och mest ambitiösa jag varit med om. Men på ett annat sätt inte. Jag håller på att lära mig om den här såkallade spextraditionen, har lite svårt för den än så länge but I'm working on it. Kom och titta 10-11 december om ni har vägarna förbi Uppsala Konsert & Kongress, för det är där vi ska spela!
Skål nere i Bettys pub på Gotlands innan Lammskallen! Systrarna Langland och jag.
LÖRDAG: Segade ända fram till 16 då jag började göra mig i ordning för Lammskallegasquen, denna mytomspunna tradition på Gotlands nation. Hoppade i ett av mina secondhandfynd och drog iväg. Hamnade vid ett tråkigt sällskap, ingen jag direkt hade lust att prata med och ingen som verkade ha större lust att prata med mig. Hepp. Nästa gång ska jag gå tillsammans med någon lovade jag mig själv. Well, lammskallen kom in och det var faktiskt jävligt äckligt att se på. Instinktivt började jag leka med lammets käke, BÄÄ BÄÄ sa den panerade halva skallen på min tallrik. Min granne gav mig tungan som han hade fått och jag smakade. Det var inte så gott. Sedan gick jag in på "delikatessen" kindköttet, det var inte heller så himla gott. Då röstar jag hellre på fårfiol! Ögat ska man enligt tradition ta i snapsen, men eftersom det inte erbjöds någon koncentrerad starksaft (eller nåt liknande) så fick ögat ligga kvar där det skulle ligga. Efter själva lammskallen hängde jag hos Olga i baren, och i en konversation avbröt jag med ett "Ursäkta, jag måste få en citron eller nåt, jag känner hur jag luktar dött djur i käften när jag pratar!" Så aldrig mer lammskalle för min del. Det räckte med en gång. Festen förflöt och eftersom det är den gasquen med minst mat och mest sprit så kan man kanske ana resultatet. Det var kul ändå, träffade lite gamla godingar och nya godingar. Precis som det ska vara. Efter Gotlands gick jag runt 2snåret till Snerkes och Andreas. Där satt lite folk i Hornboskapen (Snerkesbandet) och vi satt och fånade oss ett bra tag, Kristian, Annelie, Staffan och jag. Sen kom Spinieff (?) och ville prata gotlandsminnen från hans lumpartid på ön. Efter en stunds sånger och fåniga röster gick vi i samlad trupp till Upplands där vi dansade till skön technobaserad musik som klassikern Hey, girl, hey boy med Chemical Brothers. Efter lite dansande gick vi en trappa upp och åt pyttipanna. Sen gick vi hemåt runt 4. Det var en väldigt rolig kväll!
SÖNDAG: Vaknade sent, fick veta via sms att Tramses 2 (storspexet) skulle repa och det är bra om statisterna är där. Har bestämt mig för att vara statist i storspexet för att det är en kul erfarenhet. Så jag svor och stressade mig till Kristian och Östergötlands nation. Där repade vi ett manus jag aldrig läst, en handling jag hade noll koll på och med människor jag aldrig sett förut. Spännande! Det är rätt soft att vara statist, man får vara med om det här stora spektaklet men inte behöva ta så mycket ansvar. Jag ska eventuellt spela nubier. Dags att googla på det, för när jag kom dit igår visste jag inte alls vad det var och inte heller när vi skulle improvisera fram nubiermoves. EEEH... Lost? Men ändå, det är lite läbbigt att kasta sig in i en sån här sak, statist är ingen roll jag spelat förut. Jag har skrivit, regisserat, spelat, rekvisiterat, scenarbetat, kostymerat, byggt, klättpå, pedagogat and so on men aldrig statistat på scen. Och aldrig i en så här stor produktion. Jag sa det till Kristian, att på ett sätt är det här det största och mest ambitiösa jag varit med om. Men på ett annat sätt inte. Jag håller på att lära mig om den här såkallade spextraditionen, har lite svårt för den än så länge but I'm working on it. Kom och titta 10-11 december om ni har vägarna förbi Uppsala Konsert & Kongress, för det är där vi ska spela!
Skål nere i Bettys pub på Gotlands innan Lammskallen! Systrarna Langland och jag.
Kommentarer:
Postat av: Miguel
Eh, ja? Hallå, do you know me at all? =) Jag är väldigt högljudd, immer.
Trackback