raukan

På torsdag är det redovisning på pathosargumentationen. Det är så spännande att läsa allas texter! Spännande är också att två av killarna har valt att skriva om gatuvåld och två av killarna om människohandel/kvinnoförtryck. I love these people. En annan har skrivit om monarkin, en leker Gud, en annan om dessa löjliga hot om allt som vi människor ska oroa oss för. Och så jag och mina missbrukarbarn. Det är bara en kvar att läsa, undrar vad han har skrivit om. Det får jag veta imorgon!

Jag är så glad över min basgrupp. Jag får gapflabba varje möte. I början fick jag lite vibbar att en av killarna var en typisk "man" som avbröt mig mitt i meningar. Men med tiden har jag lärt mig att han gör så mot alla. Jag tror inte han tänker på det. Han är väldigt trevlig och tar för sig. Jag önskar att jag också pratade så mycket. Killar tar mer plats i offentliga miljöer för att de har lärt sig att man ska göra det. Tjejer får lära sig att vara snälla och tysta. Där har vi mycket att göra, blivande pedagoger och andra vuxna bland barn. Han vill inte vara elak eller ta plats från tjejerna i rummet, han har lärt sig att fråga frågor och öppet fundera. Tänk om vi tjejer också fick växa upp med det. Utan att bli sedda som gapiga och ställa onödiga frågor. Fan vad jag är hämmad! Men idag gjorde jag framsteg, jag visste vad ordet "sarkasm" ordagrant betydde. "Att bita sig i läppen av vrede". Det ni! :D

Det luktar vår. Våren är på ingång. I can feel it with all my senses.

Sista februari ska jag på Skottårsbal på Snerkes nation. Det blir finaste klänningen och så ska jag försöka få hit min commediamask hemifrån. Vad är väl en bal på slottet? Snerkes nation är ett rosa slott!

Nu fick jag ett sms där det står "Du är alltid vacker Ida". Det är ju inte så att jag blir ledsen av det.. :)

Jag sög på streeten idag. Fan vad svårt det ska vara att dansa rätt! Och jag ser verkligen ut som svennebanan när jag försöker vara hiphopisch. Soundtrack: White and nerdy/ Wierd Al

På lördag ska jag och Per till Västerås för att se Melodifestivalen live! Tjoho! Tredje året i rad!

Efter seminariet idag var jag lite skrattig. Vi stod ett gäng tjejer utanför lektionssalen och jag höll lite väl mycket låda då en anställd kom ut från sitt kontor bredvid. Hon sa nåt i stil med "ursäkta, men jag jobbar faktiskt här". Och hon sa det på ett sånt sätt så att det lät som ett skämt, med glimt i ögat, lite sarkastiskt. Jag trodde verkligen hon log, så jag svarade med ett brutalt skratt rakt i ansiktet på henne. Hon fortsatte utan vidare notis och beklagade sig surt och bittert över att hon faktiskt jobbade där mellan 8-17 och ville ha dörren öppen så hon kunde få lite luft. Jag insåg att hon inte skämtat och ursäktade mig lite taffligt. Men jag kan inte glömma den bubblande känslan jag hade i magen, när hon, torr som en handduk i Sahara, kommer ut och, vad jag tror, skämtar med oss. Det var ett befriande skratt, att kanske alla som jobbar på Litteraturvetenskapliga institutionen trots allt är glada skitar som älskar sina böcker men också är levande människor. Jag får väl fortsätta att leta efter humorn på Humanistiskt centrum.

Efter träningen åt jag fett deluxe, kokt potatis med stekt falukorv och stekt ägg, plus lite körsbärstomater. Hela kostcirkeln. Och en sandwichglass efteråt, för att jag har ont i halsen. För det är jag värd!

Naj, burste bissingarna u hupp i säng!



Hihi, när jag har publicerat inlägget så hör jag genom min öppna toalettdörr hur personen ovanför kissar. Det är en person med en blåsa size la grande, I tell you that! Han/hon kanske tränar för att tävla i kissning, långdistans. Det, eller så är det samma person som köper slut på min favoritjuice på Luthagens Livs..