Fylla livet med dagar eller fylla dagarna med liv?
Jag skriver två separata inlägg. Ett om det riktiga livet och det som händer. Det andra om kvällens bidrag.
I torsdags åt vi middag på en restaurang vid ån, teaterledarna för Gunstabusarna. En mysig avslutning på årets verksamhet, nästa vecka har vi avslutning med barnen också.
Fredag. Efter att inte ha träffat Andreas på ett tag så bestämde vi oss för en promenad i Botaniska trädgården. Det var vackert väder och vackra miljöer. Efter det så hjälpte jag min bror att klä ut sig till Tim Burtonfesten han skulle på. Per Herman Wahlgren skulle såklart vara PeeWee Herman. Han blev riktigt bra och han hade även tränat in lite poser och moves och såklart, skrattet. När jag var klar med stylistjobbet åt jag indiskt med Johan för att sen dra ut på äventyr med Mi. Vi gick på Carl von Linnés födelsedagsfirande där han bjöd på Veronica Maggio och Salem al Fakir. Och lite forskare. Gud så otacksamt att stå och prata om biologi och växter när det står ett gäng för-unga-för-att-åka-på-festival-men-som-kommer-tjata-det-till-sig-inom-en-snar-framtid-fjortisar längst fram och längre bak satt mysig-picnic-förfest-studenterna. Vårt gäng var inte heller speciellt tacksamma att prata för. Jenka, Vicky, Camilla och vi tyckte det var ett slöseri med vår tid. För mig var det slöseri med viktig Salem-tid. Efter ett gästspel av killen från Laakso, Vampyrlåtskillen, så var det äntligen dags. Jag och Mi anslöt oss till festivalwannabesen och jag trånade efter min stora kändiskärlek, beredd att skrika JAG VILL FÖDA DINA BARN, SALEM!! Så kom han in. Och han hade mössa på sig. Det knöt sig i magen på mig - Han kan väl inte ha... Vi fick aldrig svaret på frågan vi inte vågade uttala. Salem lirade massa nytt blandat med gammalt och det var hitsen fick publiken att gunga. Det slog mig att han inte var som jag föreställt mig honom. Den bilden jag hade av honom var ett stort burrigt ostyrigt hår, lite rultig kropp, ett enormt leende och gärna kostym eller klädsel av lite bohemigare slag. In kommer en trendig, fit, och snyggsnygg Salem Al Fakir. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Och jag kände att min förälskelse hade gått över. Jag hade en bild av honom som charmigt disträ, lite virrig men framförallt passionerad. Nu var han proffessionell, städad och korrekt. Jag vill fortfarande föda hans barn, men bara för att jag vet att anlagen finns där, gömda under en svart mössa. Jag vet att vi skulle få trollungar utan dess like.
Efter konserterna och kylan gick jag och Mi hem, köpte massa godis och snacks och hamnade i deras soffa. Pratade om relationer och hela det spektrat. Jag tror att många killar har varit kära i Mi. Hon är ruskigt supersockersöt. Och bright. What more can you ask for? Dock är hon tjingad. For life. :)
Nu lyssnar jag på bidragen. Snart kommer ett inlägg som är helt schlagerfierat.
Middag på Santorini. Per och jag, Margareta och Annika.
Det finns mycket att se i Botaniska trädgården. Bland annat den "lilla" bänken.
Både Andreas och jag hade en bra fotodag. Han som motiv och jag som fotograf.
En helkväll i Slottsbacken. Veronica Maggio var väldigt bra live måste jag säga. Och Salem var för snygg.
I torsdags åt vi middag på en restaurang vid ån, teaterledarna för Gunstabusarna. En mysig avslutning på årets verksamhet, nästa vecka har vi avslutning med barnen också.
Fredag. Efter att inte ha träffat Andreas på ett tag så bestämde vi oss för en promenad i Botaniska trädgården. Det var vackert väder och vackra miljöer. Efter det så hjälpte jag min bror att klä ut sig till Tim Burtonfesten han skulle på. Per Herman Wahlgren skulle såklart vara PeeWee Herman. Han blev riktigt bra och han hade även tränat in lite poser och moves och såklart, skrattet. När jag var klar med stylistjobbet åt jag indiskt med Johan för att sen dra ut på äventyr med Mi. Vi gick på Carl von Linnés födelsedagsfirande där han bjöd på Veronica Maggio och Salem al Fakir. Och lite forskare. Gud så otacksamt att stå och prata om biologi och växter när det står ett gäng för-unga-för-att-åka-på-festival-men-som-kommer-tjata-det-till-sig-inom-en-snar-framtid-fjortisar längst fram och längre bak satt mysig-picnic-förfest-studenterna. Vårt gäng var inte heller speciellt tacksamma att prata för. Jenka, Vicky, Camilla och vi tyckte det var ett slöseri med vår tid. För mig var det slöseri med viktig Salem-tid. Efter ett gästspel av killen från Laakso, Vampyrlåtskillen, så var det äntligen dags. Jag och Mi anslöt oss till festivalwannabesen och jag trånade efter min stora kändiskärlek, beredd att skrika JAG VILL FÖDA DINA BARN, SALEM!! Så kom han in. Och han hade mössa på sig. Det knöt sig i magen på mig - Han kan väl inte ha... Vi fick aldrig svaret på frågan vi inte vågade uttala. Salem lirade massa nytt blandat med gammalt och det var hitsen fick publiken att gunga. Det slog mig att han inte var som jag föreställt mig honom. Den bilden jag hade av honom var ett stort burrigt ostyrigt hår, lite rultig kropp, ett enormt leende och gärna kostym eller klädsel av lite bohemigare slag. In kommer en trendig, fit, och snyggsnygg Salem Al Fakir. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Och jag kände att min förälskelse hade gått över. Jag hade en bild av honom som charmigt disträ, lite virrig men framförallt passionerad. Nu var han proffessionell, städad och korrekt. Jag vill fortfarande föda hans barn, men bara för att jag vet att anlagen finns där, gömda under en svart mössa. Jag vet att vi skulle få trollungar utan dess like.
Efter konserterna och kylan gick jag och Mi hem, köpte massa godis och snacks och hamnade i deras soffa. Pratade om relationer och hela det spektrat. Jag tror att många killar har varit kära i Mi. Hon är ruskigt supersockersöt. Och bright. What more can you ask for? Dock är hon tjingad. For life. :)
Nu lyssnar jag på bidragen. Snart kommer ett inlägg som är helt schlagerfierat.
Middag på Santorini. Per och jag, Margareta och Annika.
Det finns mycket att se i Botaniska trädgården. Bland annat den "lilla" bänken.
Både Andreas och jag hade en bra fotodag. Han som motiv och jag som fotograf.
En helkväll i Slottsbacken. Veronica Maggio var väldigt bra live måste jag säga. Och Salem var för snygg.
Kommentarer:
Postat av: misan
Frågan är om jag lever upp till det supersockersöta på bilderna... Jag tror att det tillslut blir vi ;)
Postat av: Robert
Så JÄVLA tjingad!! :)
Trackback