Hur ska vi orka ta in allt.

Läste tidningen idag och kom till dödsannonserna. En kille född 1985 dog i tidiga december. När allt var som mörkast. Innan snön föll. Blir alltid berörd när någon ung dör. Började gråta krokodiltårar.

Tittade in på facebook och ser att det finns en minnesgrupp för honom. Jag läser igenom hälsningarna, saknaden, det ofattbara och gråter lite till. Det står ingenstans men jag tror att det var så att han tog sitt liv. Jag tittar på bilderna, ett ansikte jag inte känner igen. Vi var lika gamla men jag vet inte vem han var. Och jag tänker, vad han tänkte. Vad som gör en människa så olycklig. Och det där chockartade när ingen anar någonting.

Och jag som trodde att jag skulle ha den sämsta julen. Känner att jag fått hård konkurrens.


Lyssnar på musik och söker inspiration till kursen Röst och rörelse. Ska ha den tillsammans med fantastiska Malin. Och gruppen ser väldigt lovande ut. Kollegorna förväntar sig stordåd. De förväntar inte förgäves.

Kommentarer:
Postat av: jt

han tog inte sitt liv, det var en ofrivillig överdos...inte för att det gör det bättre, men ändå..puss

2009-12-26 @ 11:56:09

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits