Fler bilder i juletid. För släkten är värst.

Avslutet på 2008 försvann verkligen fort. Jag hann aldrig tröttna.

Nu sitter jag och är sjukt kall om händerna. Nervositetstecken. Prestationsångest. Det är bra. För då vet jag att jag är på gång. Jag är kall om händerna och nervös inför skolstarten. 17 elever och jag ska genomföra Scenisk gestaltning A 100p. Fyra veckor i symbios. Den dagen jag inte är kall om händerna inför att jag ska undervisa kommer jag börja undra vad som är felet. Kall om händerna är en tecken på att allt är som det ska.

Och inför sommaren... Jag sitter och väntar på beslut som jag inte kan rå på. Bär det så bär det. Annars så var det väl en onetimeonly.


   
Per dansar, är jobbig mot mormor och får ett kusinligt bihäng.
   
Spela spel.
  
Paltkoman gjorde att jag knappt höll mig upprätt.



   
Jag och Rasmus åkte skriller.
  
Per åkte lite.
   
Morbror Håkan vågade sig ut en bit.
 
Oroliga pensionärer vid kanten...

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits