Buda. Pest.

Fredag 2 oktober

12:56
Memento Park. Gamla kommuniststatyer, efter en något ångestladdad bussresa. Jag måste lära mig fråga om vägen! Gick enligt anvisningar i turistguiden till rätt busshållplats, men man kan aldrig vara hundra procent säker på att man verkligen är på rätt sida av vägen. Jag var alltså på väg mitt ut i ingenstans men var för "tuff" för att fråga. Idioti. Jag hamnade rätt ändå. Nu önskar jag att Johan var här, så han kunde berätta saker för mig. Kommunism är inget vackert ord här.

13:37
Hungrig. Mat. Buss till stan. Muséet var ballt. Istället för att förstöra statyerna som så många andra gjorde för 20 år sedan runt om i Europa så räddade man dessa verk, för att visa eftervärlden. Ett bra initiativ. Mäktiga verk.

15:38
Burger king. Igen. Jag måste äta ordentligt snart. När man panikhungrar är det så lätt och tryggt med de stora kedjorna. Dags för Hjältarnas torg. Alla dom coola killarna i Milleniummonumentet. Snubbarna från de sju magyariska stammarna som grundade Ungern på 800talet plus ärkeängeln Gabriel. (Jag längtar så tills jag hittar någon hyllning till Uriel, är det bara pga hans namn som han inte fick några gig?) Bakom dessa står 14 andra coola killar som också gjorde bra saker. Vacker plats.

20:58
Sitter på ett trevligt ställe som heter Kobuci kert. Har ätit en kobuci (en slags grillad macka med köttfärs och vitlökssås) och dricker flädersaft. Vi sitter utomhus och det börjar bli kyligt. Bandet som spelar är sjukt roligt, fast jag inte fattar ett ord. Mixar alla möjliga genrer och smäller in gamla ungerska barnvisor. Jag får en känsla av att Ungern inte är så olikt Sverige. På något sätt. Hoppsan, nu slängde de in Should I stay och should I go, fast med en ordvits på ungerska. Det låter för roligt!

Ida: I have many intelligent friends who say that they are communists...
Viki: What are they, Swedish?? Huh! They don't know SHIT about communism! STUPID!


  
  
 
 
 
 
 
Memento park.


  
 
Hjältarnas torg.

 
Viki och jag på Kobuci kert! Ätandes kobuci!



Klipp från en fantastiskt underhållande instruktionsvideo om Hur man blir kommunist-spion.
Det här var långt ifran det roligaste klippet, men jag förmådde mig inte att filma mer.
Det var en sådan underlig stämning i den lilla salongen på Memento park. Folk skrattade åt videon,
fällde små kommentarer.. Lustigt eller olustigt.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits