Ni har väntat länge nog.

Ni tappra ska få er belöning. Även om jag har lite problem med stavning och grammatik, då jag missar tangenterna av trötthet.

Avslutade kursen Röst och rörelse 100 poäng i fredags. Fyra veckor med ett fint gäng. Det är märkligt hur man kan komma så nära en grupp individer på fyra veckor, utan att vackla som pedagog. Mer att man vacklar och blir berörd som människa, när lektionen är slut. Distansen fanns där, att klamra sig fast vid, att ha något att hålla hårt tag om. Den där distansen som gör att man kan gå vidare, möta nya elever och minnas det som var med ett leende. I efterhand inser man hur svårt det är att hålla den distansen. Det är svårt att hålla distansen när en kurs nästan blir som en relation. Första veckan är total förälskelse, andra veckan börjar personligheterna utkristalliseras och man blir irriterad på varandras egenheter, vecka tre når man lidelsefull passion som man inte vet är bra eller dålig för en och vecka fyra är man så själsligt trött att man bara vill vara ifred samtidigt som man aldrig vill att det ska ta slut. Jag saknar de där 17 tokiga, mysiga, öppna, innerliga, fina... och Malin, min otroligt duktiga och kompetenta röstcoach och fina vän till kollega som jag länge velat samarbeta med. Som tur var går majoriteten bara i tvåan så jag har hela nästa läsår att ta vara på deras kvalitéer och göra underverk. Vi håller tummarna för att både jag och Malin ska få vara kvar i höst. Man vet aldrig.


 
Vi läste dikter i Klintehallen.

  
Vi gör bilder. Första är nog i öknen, andra på en saloon och tredje på en konsert(?). Jag vet i all fall att på sista bilden ligger någon som en tappad joint och någon är Lars Winnerbäcks blod, någon är kniven och någon är emo-Lars själv. Skaparglädje!

Kommentarer:
Postat av: Louise

Jag saknar dig med:( Dina övningar och ditt skratt..

2010-02-10 @ 18:30:56

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits