Bilder från mitt liv.






Bröderna S:t Gotthard - Gyro och Dietmar. Vår egen version.





Jessica&Bertil som kysser hennes fot, Conny och Carina eskimåpussas, Balla gänget är balla, Jonas och Stefan poserar och Jenny tycker Stina är knäpp som ska vänta tills hon är 23.
Fantastiska barn som presterade fantastiskt bra! I looove them!


GRUUPPBIILD!








Varm dag med syster och bror.
Sista skoldagen.
Biljetten är bokad.
Mitt avslutande tal igår gick väl. Jag höll ett begravningstal åt Carola. Hade iscensatt en retorisk situation där Carola gått ett Lady Dianaliknande öde till mötes och jag var Christer Björkmans ersättare som Melodifestivalgeneral. Haha. Min klass fnissade gott och jag är nöjd. Snart ska vi ha avslutningsfest. Last supper. Och idag är det avslutning med kidsen i Gunsta. Jag och Per ska bjuda dom på lite spex. Måste träna text... Bröderna S:t Gotthard blir det! :)
Jag har fastnat i Galenskaparnaklipp, som vanligt. Jag kan få ångest av att tänka på att ingen kommer någonsin slå dom på deras arena. Att ingen kommer bli lika bra. Jag har länge drömt om att leva i ett sådant humorkollektiv, men känner vid varje försök att det inte är någon idé. Det bästa är redan gjort och så jävla rolig är jag inte. Får nöja mig med att njuta av det som redan är gjort. Det bästa.
Intressant att få läsa studien som de där sociologstudenterna sammanställt. Det var jag och massa modebloggsbrudar som svarat. Ska läsa den lite mer genomgående.
Senaste sms:et.
2008-05-26
Just buy my food bitch! :-)
Min bror heter PeeWee Herman.
Eurovision 2008.
1. Rumänien Nico & Vlad - Pe-o margine de lume
Det här är allt jag begär. Spännande land, italienska språket, ballad med lite tryck i, tempoväxlingar, två starka röster - man och kvinna. Det är ett väldigt olyckligt startnummer, den hade kunnat vinna hela skiten om den låg mot slutet. Tyvärr spelar startnummer för stor roll när det är 25 låtar att lyssna på. Men det är klart en topplacering för mig. Jag är en sån sucker för italienskt smöööööööööööööööööööööööööööööööör...
2. Storbrittanien Andy Abraham - Even if
Äntligen, som vi har väntat på Storbrittaniens comeback i tävlingen! Jag pratar inte comeback som i att de varit borta från tävlingen, mer ute ur tävlingen, då de skickat medvetet sopiga bidrag flera år i rad. Som Irland gjorde i år, ett planerat fuckyou-finger till tävlingen. I år skickar de Andy som sjunger bra och visst svänger låten. Inte en vinnare, men ett välkommet bidrag. TACK!
3. Albanien Olta Boka - Zemrën e lamë peng
Åååh, min lilla fågelunge. Det här är mitt hjärtebarn i tävlingen. Så bräckligt, men ack så vackert. Blott 17åriga Olta från Albanien är som en liten fågel som sprider sina vingar över Eurovisionen och gör sig redo att lyfta. Jag tror hon kommer göra det ikväll. Dock borde hon ha behållt temat från musikvideon till sitt sceniska framträdande. För det hon gjorde i semin var ju så tråkigt. Jag hoppas hennes röst kommer charma och beröra ändå. Utan tuffa koreografier eller pyroteknik. Bara lilla Olta Boka som kommer flyga ikväll.
4. Tyskland No Angels - Disappear
Det här är otroligt tråkigt. En av tjejerna sjunger bra. En av fyra. Jag misstänker att det är den blonda. Det här är bara fyra egon på en scen. Tjejbandskemin lyser totalt med sin frånvaro. Det här är Tysklands största tjejbandsframgång. Bajs säger jag. Här är min första kisspaus i startfältet.
5. Armenien Sirusho - Qele Qele
OM hon bara kunde stå lite still och sjunga rent och inte fokusera på att skaka sitt arsle så är det här total schlagereufori för min del! Den inspelade versionen gör mig så schlagerkåt jag bara kan bli. När hon körde i semin hade hon sänkt den en aning om jag inte minns fel och hon sjöng inte alls lika bra som på inspelningen. Stort minus. Men låten... Låten skulle vara min vinnare, inte Sirushos riktiga röst.
6. Bosnien-Hercegovina Laka - Pokusaj
En bosnisk lätt utvecklingstörd Håkan Hellström. Det var min första tanke. Min andra tanke var - Kan det slå? Och tydligen, den tog en finalplats. Så helt ofarlig är den ju inte. Jag gillar tjejen! Den är något finstämt med detta bidrag. Typ sossarnas paroll - Alla ska mé. Alla får plats på Eurovisionscenen. Läs den översatta texten på http://www.diggiloo.net.
7. Israel Boaz Mauda - Keilu kan
Vid första lyssningen förkastade jag det här på studs, jag kunde inte hantera den ljusa rösten eller hebreiskan. Nu är det just rösten och hebreiskan som gör hela låten för mig. Sen att låten är skriven av Dana International gör det inte sämre. Det här kan bli farligt.
8. Finland Teräsbetoni - Missä miehet ratsatsaa
En garanti som följer med hårdrock är att sångaren alltid sjunger bra. Det är inte ofta man råkar ut för den här typen av musik och sångaren sjunger falskt. Är det en en korrekt observation? Och hårdrocken har en självklar plats i schlagern. Hårdrock är mer gay än vad schlagern någonsin har varit. Nitar och läder, långt hår, falsettsång, manliga grupperingar... Jag gillar det här! Jag sjunger med och headbangar av glatta livet!
9. Kroatien Kraljevi Ulice & 75 cents - Romanca
En favorit! Tävlingens äldsta deltagare någonsin, 75 cents rappar om ålderdomen och inte om att knulla, dricka sprit och vilka motorfordon man äger eller kör. L-i-v-s-e-r-f-a-r-e-n-h-e-t stavas det, Snoop Dog och P. Diddy! Watch and learn! Kraljevis sångare har en trygg röst som berättar en historia. Jag drömmer lite om att den här vinner...
10. Polen Isis Gee - For life
KISSPAUS nummer TVÅ! En tvåmeter och 3 minuter lång sönderbränd och sönderblekt amerikansk kliché coming up. Totalt ofarligt och skittråkigt. Jag blir arg. Men hon är ju såå duuktig, hon har ju gjort låten alldeles själv!
11. Island Euroband - This is my life
Efter att ha förkastat denna E-typeflört väldigt länge har den börjat nästla sig in i mitt eurodiscohjärta. Jag är ju egentligen svag för det här. I surrender! Jag sjunger med i tjejens stämma och kroppen börjar studsa. I den här tävlingen blir jag lycklig av alla som sjunger rent live. Island visar vägen - såhär bra kan röster faktiskt låta i verkligheten.
12. Turkiet Mor ve Ötsi - Deli
Tyvärr försvinner den här lilla skatten mellan allt glitter och paljetter. Det här är en av låtarna med längst hållbarhetsstämpel. Det här kommer vara intressant länge framöver, precis som Turkiets bidrag 2004. Kanske inte rätt forum, men en väldigt bra låt.
13. Portugal Vânia Fernandez - Senhora do mar (negras águas)
Min bror hatar det här. Men jag är fan inte helt oberörd. Ursula har stigit upp från de döda, bekänt sina synder och sjunger om sitt liv som Lady of the sea (svarta vatten). Det mest intressanta som Portugal skickat någonsin. Och det säger en del om Portugals låtar.
14. Lettland Pirates of the sea - Wolves of the sea
With a hi hi ho and a hi hi hey. Det här bidraget är skrivet av svenskar och försökte komma in i den svenska tävlingen men misslyckades. Istället vann den i Lettland och kom till final. "There is no Peter Pan, so what can you do?". Dagispop och jag har alltid gått lite hand i hand. Det här är skoj och upptempo!
15. Sverige Charlotte Perrelli - Hero
Nej. Jag tycker fortfarande inte att det här är mer intressant än något annat. Men visst sjunger jag med och känner mig lite silverglitttrig inombords. Charlotte är proffsig och populär. Hon kommer ta oss till topp 5. Men jag fattar inte riktigt varför. Det här borde tilltala en nörd som mig. Det är något som fattas mig.
16. Danmark Simon Mathew - All night long
Tråkigt. Verserna har något som skulle kunna fängsla mig med en bra refräng. Istället blir det en tråkig Beatlespastisch. Gäsp. Men visst sjunger jag med? Lurigt effektiv på något sätt.
17. Georgien Diana Gurtskaya - Peace will come
Jag kan bli sjukt irriterad på små saker. Den här låten har något som tilltalar mig så jävla mycket, men ändå vill jag in och plocka i den, fixa till och effektivisera. Det är något med en blind kvinna som sjunger om fred och låter som T.a.T.u. Jag blir trött på mäniskor som förskjuter det här som ett löjligt fredspekoral, är det nåt fel på att vilja sjunga om världsfred? Sen finns det en hel disskussion om vad som är fel med hennes scenframträdande. Nog för att kvinnan är blind och inte kan veta vad hon sätter på sig, men kan ingen ha den respekten att säga till henne? Skjut stylisten!
18. Ukraina Ani Lorak - Shady Lady
Det här är årets vinnare. Kiev 2009!
19. Frankrike Sébastien Tellier - Divine
En indiepoplåt (öh, jag och genrer, hjälp mig någon) P3 redan spelat sönder. Jag tycker det här är bra. Väldigt bra. Men inte något som kommer hota föregående bidrags vinst. Det här kommer jag spela i sommar på altanen när jag solar.
20. Azerbadjan Elnur & Samir - Day after day
Heder åt ängelns röst. Men annars. Nej.
21. Grekland Kalomira - Secret kombination
Kalomira har ett fett nummer och en skön låt. Absolut topp 5. Jag är ju svag för Britneystilen. Det här är utomordentligt farligt. Och placeringen att ligga sist av sina genrekonkurrenter är gjutet för henne. Farligt.
22. Spanien Rudolfo Chikilicuatre - Baila el Chiki Chiki
Jag älskar Rudolfo och hans musikvideo! Med dansstegen. Det här luktar sommarplåga! Är väldigt nyfiken på hur det här kommer se ut live!
23. Serbien Jelena Tomasevic feat. Bora Dugic - Oro
Det här är låten jag förhandslyssnat minst på. Det kan vara en fördel. Placeringen att ligga så långt bak i startfältet med möjligheten att spränga bort all tristess eller slölyssnande kan vara guld värd. Det här är vackert. Vilket vi nu två år i rad sett prov på att Serbien kan leverera. Vackra ballader. Det här är dock ingen Molitva.
24. Ryssland Dima Bilan - Believe
Hur kan det här vara favoritippat?! Jag är så besviken på Dima. Hur kan han göra så här mot mig efter 2006 års bästa bidrag Never let you go, med balletdansösen i pianot, ni kommer ihåg? Det här må vara producerat av Timbalands crew, men det funkar inte i det här sammanhanget. Snälla, ingen final i Ryssland 2009! Låt er inte luras,
rösta inte på det här tramset! Jag vet att Dima är svår att motstå, jag kommer själv ha en inre kamp mot att inte ringa på honom för att han är så gullig. Ryssland - NJET!
25. Norge Maria Haukaas Storeng - Hold on be strong
Jag är sjukt svag för det här. Arrangemanget, rösten... En låt jag kommer sjunga på länge framöver. Tyvärr helt chanslös i det stora hela. Men jag älskar Hold on be strong!
Fylla livet med dagar eller fylla dagarna med liv?
I torsdags åt vi middag på en restaurang vid ån, teaterledarna för Gunstabusarna. En mysig avslutning på årets verksamhet, nästa vecka har vi avslutning med barnen också.
Fredag. Efter att inte ha träffat Andreas på ett tag så bestämde vi oss för en promenad i Botaniska trädgården. Det var vackert väder och vackra miljöer. Efter det så hjälpte jag min bror att klä ut sig till Tim Burtonfesten han skulle på. Per Herman Wahlgren skulle såklart vara PeeWee Herman. Han blev riktigt bra och han hade även tränat in lite poser och moves och såklart, skrattet. När jag var klar med stylistjobbet åt jag indiskt med Johan för att sen dra ut på äventyr med Mi. Vi gick på Carl von Linnés födelsedagsfirande där han bjöd på Veronica Maggio och Salem al Fakir. Och lite forskare. Gud så otacksamt att stå och prata om biologi och växter när det står ett gäng för-unga-för-att-åka-på-festival-men-som-kommer-tjata-det-till-sig-inom-en-snar-framtid-fjortisar längst fram och längre bak satt mysig-picnic-förfest-studenterna. Vårt gäng var inte heller speciellt tacksamma att prata för. Jenka, Vicky, Camilla och vi tyckte det var ett slöseri med vår tid. För mig var det slöseri med viktig Salem-tid. Efter ett gästspel av killen från Laakso, Vampyrlåtskillen, så var det äntligen dags. Jag och Mi anslöt oss till festivalwannabesen och jag trånade efter min stora kändiskärlek, beredd att skrika JAG VILL FÖDA DINA BARN, SALEM!! Så kom han in. Och han hade mössa på sig. Det knöt sig i magen på mig - Han kan väl inte ha... Vi fick aldrig svaret på frågan vi inte vågade uttala. Salem lirade massa nytt blandat med gammalt och det var hitsen fick publiken att gunga. Det slog mig att han inte var som jag föreställt mig honom. Den bilden jag hade av honom var ett stort burrigt ostyrigt hår, lite rultig kropp, ett enormt leende och gärna kostym eller klädsel av lite bohemigare slag. In kommer en trendig, fit, och snyggsnygg Salem Al Fakir. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Och jag kände att min förälskelse hade gått över. Jag hade en bild av honom som charmigt disträ, lite virrig men framförallt passionerad. Nu var han proffessionell, städad och korrekt. Jag vill fortfarande föda hans barn, men bara för att jag vet att anlagen finns där, gömda under en svart mössa. Jag vet att vi skulle få trollungar utan dess like.
Efter konserterna och kylan gick jag och Mi hem, köpte massa godis och snacks och hamnade i deras soffa. Pratade om relationer och hela det spektrat. Jag tror att många killar har varit kära i Mi. Hon är ruskigt supersockersöt. Och bright. What more can you ask for? Dock är hon tjingad. For life. :)
Nu lyssnar jag på bidragen. Snart kommer ett inlägg som är helt schlagerfierat.



Middag på Santorini. Per och jag, Margareta och Annika.









Det finns mycket att se i Botaniska trädgården. Bland annat den "lilla" bänken.
Både Andreas och jag hade en bra fotodag. Han som motiv och jag som fotograf.











En helkväll i Slottsbacken. Veronica Maggio var väldigt bra live måste jag säga. Och Salem var för snygg.
Shady Lady!
Hjärtklappning, inte bara obehag.
http://www.medeltidsveckan.se/default.asp?MenuID=9356&MenuItemID=9362&CategoryID=8081
3, 4 och 9:e augusti
Kl 21.00 In expectatione mortis
S:ta Karin ruin har förvandlats till dödens väntrum. Vi möter de som väntar på sin dom, de som syndat, de som inte är redo att gå vidare. Deras öden och minnen gestaltas i dans, sång och eld. Medverkande: Gycklargruppen LEeR och elever från Wendelsbergs Teater & Skolscen. Regi och manus: Ida Wahlgren. Koreografi: Maira Tofftén, Carolina Bergström. Musik ur Patrask och Poeta Magicas repertoar. Fri entré. Arr LEeR
Tycker numera att Maria borde byta namn till Maira efter detta stavfel... :) Hon fyllde förresten 23 år igår, grattis Maria Tofftén! Carro heter förresten CarolinE och inte CarolinA. Rätt ska va rätt.
Nu har jag för ovanlighetens skull ett berg av disk att ta itu med.
Morgonstress som övergår i eftermiddagschill.
Igår gick Per, Martin, Johan och jag på allyoucaneatbuffé. På Stadsteatern mötte vi upp Henrich och vi såg sista föreställningen av Filippa Bark och döden. Det var otroligt bra teater. En sån där jagrekommenderarallaattseden. Tyvärr var det sista föreställningen, men jag hoppas att dom ger sig ut på turné. Ingen har gestaltat tonåren som Sissela Benn. Jag blir så jävla lycklig av riktigt bra teater! Det här var riktigt jävla berörande och bra.
Jag är nog svagast för Armenien, Norge och Rumänien. Ukraina ligger inte långt efter. Schweiz kan nog ta bra plats, men nu kan jag inte sluta tänka på hur lik den är Amy Diamonds It can only get better... http://www.youtube.com/watch?v=D73I7JTOfN8 - och jag kan inte sluta tänka på att jag gillar Amys låt bättre. Italienskan till trots! Vad är det som händer med mig? Jag kanske blir kär i Paolo Meneguzzi när han sjunger live. Det kan inte slå fel. Italiensk ballad. Ida smälter.
Kommer ni förresten ihåg hur det såg ut i början, för Amy alltså? http://www.youtube.com/watch?v=JZhfGyRlSro&feature=related - 12 år och vilken jävla röst! Ett litet underbarn. Precis som Carola var... Tror vi på ett liknande öde för Amy? Håll alla religiösa män borta från henne! Låt ingen frikyrkopastor komma nära! Och såhär såg hon ut vid sitt första tv-framträdande, 8 år gammal - http://www.youtube.com/watch?v=CnBMHFDERrQ&feature. Så. Himla. Söt.
Men jag måste säga att det är kvinnornas festival i år. Starka, sexiga kvinnor sjunger starka och sexiga låtar. Jag hoppas innerligt på hög röstkvalité live. Det skulle vara sån njutning att få höra rena toner på tisdag, torsdag och lördag. Och såhär kommer Charlotte se ut på torsdag - http://www.voolife.com/media/view.aspx?pid=408313.



Henrich och Martin. Vet inte riktigt vad han gör där bakom.
Henrich, Martin och Per skulle försöka se djupa ut. Eh.
Johan och jag är kulturella överlägsna på teeaateern.


Ibland brukar jag ge min kamera till Henrich så han ska ta kort på mig.
Då gör han jämt såhär istället.
Jag har länge hotat att publicera bilderna på min blogg.
Dags att han lär sig en läxa!
Moahahaha!
En fredagkväll i Uppsala.
Eurovision och Henchie's back in town!
Rubrik.
Rethosta, bloggstress och fallna stjärnor.
Fick en kommentar av några sociologstudenter som skriver skriver uppsats om bloggstress, hur bloggandet kan bli en hälsofara. Här är mina svar.
1. Kan du berätta lite om Dig själv? vad du heter, din ålder, hemort, sysselsättning.
Ida Wahlgren, 22 år, bor i Uppsala men flyttar till Visby om nån vecka. Studerar, i höst jobb som teaterlärare.
1. Varför började Du att blogga?
Jag skrev Lunarstormdagbok i flera år, sen tyckte jag att det som var lockande med blogg var att ha en egen hemsida, fast utan att behöva koda eller kunna avancerat hemsidesnickreri.. Så offentlig dagbok (dock stängt för de som inte hade Lunarstormkonto) hade jag hållt på med innan, bloggen blev en hemsida för mig. Och varför jag började på Lunarstorm var för att jag kom på mig själv med att bli mer sporrad av att ha läsare än att skriva i en fysisk dagbok som bara jag hade tillgång till. Ett sätt att förmedla mina tankar till omvärlden. Fyndiga formuleringar och kloka tankar, tyckte jag.
2. Hur mycket tid lägger du på Din blogg per dag?
Jag försöker skriva ofta, men nästan aldrig mer än ett inlägg om dan. Nån måtta får det vara! :) Om jag gjort en resa tex, kan jag avsätta två timmar på ett inlägg. Annars när jag skriver om vardagen kan det ta en halvtimma max kanske..
3. Tjänar du pengar på Din blogg?
Nej.
4. Vad är tanken bakom Din blogg? Vill Du förmedla något speciellt till Dina läsare?
Tanken är å ena sidan rent egoistisk. Jag lider av dåligt minne men otroligt många tankar för stunden. Jag vill bevara mig själv och mina tankar för min egen skull. För att förstå mig själv. Å andra sidan älskar jag att bjuda min publik på klockrena formuleringar och livsfilosofier. Jag tror att jag bidrar med någonting. Att jag förändrar.
5. Vad är det som driver Dig att blogga? Vad är det positiva respektive det negativa?
Det som driver mig är att jag vill minnas mina tankar och känslor, människor jag träffar och upplevelser. Det är sjukt spännande att läsa gamla inlägg! Jag kan bli stressad när jag inte skrivit blogg om något jag vill minnas, men jag är likadan med min kamera. Jag försöker nog krampaktigt att dokumentera mitt liv. Fotografera och skriva. Det är väl det negativa, att jag blir stressad. Ibland blir jag så stressad av min egen hets att komma ihåg att jag glömmer bort att uppleva stunder när de faktiskt händer. Sen är det väl en drivande faktor att ha en publik som väntar på nästa inlägg. Men jag inbillar mig att jag egentligen inte bryr mig så mycket. Det är ändå jag som är i centrum.. :) Mina minnen.
6. Känner Du dig någon gång Dig stressad över att hela tiden behöva skapa nya inlägg med nytt, intressant innehåll för att Du ska kunna behålla Dina läsare?
Nej, jag är nog mer stressad av att inte hinna med att dokumentera mitt liv eller bearbeta händelser. Läsarna får komma i andra hand.
7. Hur tror Du att ditt bloggande har påverkat Din närmsta krets? Familj, vänner etc.
Min mamma har varit uttalat orolig och även min gamla konfirmationspräst (?? - mamma äter lunch med honom ibland på arbetsplatsen) har varnat mig. Samtidigt tycker min mamma att min blogg är väldigt bra och intressant och i en stressig vardag kan hon få veta vad jag gör utan att prata med mig. Vilket också är lite obehagligt på ett sätt.. Ibland händer det att min kusin påpekar saker när man träffs. Det kan kännas lite olustigt att jag inte har en aning om vilka människor som läser min blogg och därmed vet hur jag lever mitt liv. Det har jag inte kontroll över.
8. Tror du att bloggandet är en hälsofara? Motivera.
Ja. Om människor inte har distans till sina egna ord eller det forum de har valt, kan det går jävligt illa. Man måste vara medveten om vad man ger sig in i. På internet fastnar allt. Det du skrivit kommer aldrig försvinna. Det är som en tatuering. I många avseenden. När du gjort en är det svårt att inte gör en till.. ;) Men just att de kommer sitta där förevigt och föralltid vara en del av din kropp. Jag tror att många människor som kastat sig in i exihibonistiska digitala världen inte vet ett schmack om vad följderna kan bli. Hur dumt det kan bli att utelämna sig själv och andra. SAMTIDIGT, trenden att skriva har väl aldrig varit så stor som nu? I rent terapeutiskt avseende är bloggar kanon! Människor får utlopp för kreativitet, delar upplevelser, öppnar ögonen för nya intryck... Vi får ta del av så många människors liv (vilket också är den stora stressfaktorn, att hinna ta in allas ord och läsa folks bloggar) och vi lär oss så mycket om varandra.
JAAA, jag tycker om att ordbajsa.. :)
Lyssnar på en av giganterna - http://www.youtube.com/watch?v=aiJ_2zQYUFg&feature. Whitney, varför ska du göra dig själv så illa? Du är ju en av världens bästa sångerskor, lägg av med all skit du håller på med! För du är något helt outstanding.
Göteborg.
På torsdagskvällen gick jag och bästa Towe och handlade kyckling och potatissallad. Så gick vi hem till henne och pratade om allehanda ting. Hon pratade lite om hur hon upplever att jag utelämnar mig själv på bloggen. När jag kollade min mail när jag kom hem igår så hade ett gäng på tre sociologstudenter hittat min blogg och ville ställa frågor om hur jag upplever bloggandet som stressmoment. Det är ett bra ämne för en c-uppsats.
Fredag. En heldag på stan. Ärendet var tokshopping utan att titta på prislapp. Hittar man något när man har en så stark utgångspunkt? Näh. Det blev ett par byxor och en tröja på rean på H&M. Framåt kvällningen letade jag upp 6:ans spårvagn och åkte ut till den alltid så promiskuösa Johanna (som spelade min mamma i farsen, remember?). Där fick jag se hennes ungkvinnslya och sedan tog vi oss mot Mathildas crib där värdinnan själv plus långtifrånresta Kristin väntade. På vägen plockade jag och Johanna upp varsin pizza som vi råkade få med oss gratis. Vi inbillade oss att det var för att vi var så snygga och inte för att det rådde förvirring vid disken. Hos Mathilda skrattade vi en del och pratade gamla minnen. Mathilda tillagade en mumsig rabarberpaj (jag vill gifta mig med henne litegrann) och sen bar det hem mot Towe och den enorma madrassen på golvet.
Lördag. Wendelsbergs Teaterfestival. Inledde med att se kollaget Ei Saa Peittää. Det var Patricia och Josefinehumor all over och jag ville adoptera en av karaktärerna. Efter det såg jag Vildväsen. En liten emopjäs med DiLevavibbar. På slutet sjöng dom Snövit. Den som jag och Victoria sjöng i vårt c-projekt, Sagan om Allis. Jag blev sjukt nostalgisk och tittade upp mot taket. Visst satt dom kvar, krokarna vi hade monterat för stolen som hissades ner. Jag blev rörd. Hoppas dom får sitta där i all evighet.
Som final på dagen såg jag slutproduktionen Gökboet. Och jag blev så imponerad. Av Emil, Simeon, Anna, ja tamejfan nästan alla var i sitt esse. Jag är stolt över Mia&Erica. Det här var en snygg avslutning på 3 år på Wendelsberg. Efter Gökboet åkte jag till stan och Slottsskogen för att möta Linnea, Alex, Julia och Filip. Alex var tvungen att jobba så han gick precis när jag kom. Tråkigt, jag har väldigt roligt med honom. Kvar satt vi, jag fick äta sushi i strålande sol ett tag, sen blev det kallt och vi åkte därifrån. Jag följde med Julia och Filip hem för inspektion av lägenheten. Där kommer dom trivas bra tror jag. Det såg mysigt ut och dom verkade nöjda. Kul att få träffa Filip lite mer än en kvart, jag har inte hunnit lära känna honom ännu. Efter det åkte jag till Timothy en kortis för att hälsa på de som var där. Lördagsturnén fortsatte till stan för att träffa Lena och Christoffer en snutt. Sen bar det hemåt.
Söndag. Inledde teatertittandet med Woyzeck, sista föreställningen. Sedan kollaget I skuggan av normen, som hade några fullkomligt briljanta ögonblick jag sent kommer att glömma. Jag tänker bland annat på Carolainslagets betydelse, för er som sett den. Sen blev det ytterligare en slutproduktion. Blues Brothers. Det var så underbart att se Micke och Johanna i total eufori och det bästa dom har gjort. Micke är galet lik Dan Aykroyd i vissa avseenden. En skitbra föreställning som andades Valle, Amanda och David. Underbart! Sprang sedan till bussen med Linnea och hann in till stan för att möta Towe. Vi åt hämtmat och sedan drog jag ut på stan för att mysa lite med mina boys Andreas och Christoffer. I loove my boys! Vi åt glass och pratade om livet i stort. Sedan åkte jag hem och sov som en liten gris.
Måndag. Bjöd på en biljett på tradera och fick den för 6 kronor. 12:42. Eftersom Towe skulle jobba så fick jag också lämna lägenheten tidig morgon. Det resulterade i en halvdag på stan. Holmens marknad, där hängde jag på låset klockan 10. En man började prata med mig om min handväska och undrade om den var nytillverkad eller gammal. Så jag gav helt sonika min handväska till en vilt främmande karl för att låta han undersöka den. Troligtvis är det en äkta 50talsväska, i jävligt bra skick. Jag blev stolt som en tupp över min bebis. På Holmens köpte jag en orange liten kastrull. Sedan shoppade jag två klänningar på Rut med flera. Där jobbade Sarah så jag fick några ord med henne också. Sedan satte jag mig på tåget, nöjd över helgen. Sov en timme och sedan hamnade jag i samtal med Margit, 77 år, som satt bredvid mig. Det var så skönt att prata med en äldre kvinna som kändes så medveten på något sätt. Jag kanske är lite åldersfixerad, men hon kändes ändå så up-to-date. Hon var väldigt intresserad av mig och mitt liv och jag av hennes. Borde skriva en bok om alla människor jag har mött. Hon hade en hörapparat med två blingblingstenar i. Det tyckte jag var ballt.
Nu är jag tillbaka i stan och idag gick jag motvilligt till seminariet Memorera, extemporera och improvisera. Det gick skitbra, jag fick i uppgift att förbereda mig i 20 minuter för att hålla ett smädestal om får. Fick till några sköna formuleringar och fick bra respons.
Nu har jag tränat, lagat mat och ska ha telefonmöte kl 21:00.



Jag, Poseidon och Towe.



Johanna tränar poser. Ibland ramlar hon på klackarna.

Och såhär snygga kan vi vara.




Hemma hos Mathilda i Kortdala. Mathilda, Kristin och Johanna. Och jag.





I väntan på bussen i Mölnlycke. Kristin, Mathilda, Lena, Karolina och Carl-Johan. Och jag.


Julia kommer hata mig för den här bilden, men jag tycker den är fin på henne och Filip. Linnea och jag.







Umgås och åka vagn med mina boys Andreas och Christoffer.




Klänningarna från Rut och en helvetes massa poserande.
Budgivningen klar!
Då har man bjudit på auktion på Tradera på SJ:s tågbiljetter. Det blev inte så billigt som jag hade hoppats på, men för 500 spänn får jag åka idag! Klockan 16:10 bär det av från Stockholm. Dock med en helvetesmensvärk. Men det är det värt, det ska bli så roligt att träffa alla underbara människor som finns där, se på nyskapande och purfärsk teater och äta på SuperSushi. Göteborg, here I come - de blir la enna roligt detta då!
Den här natten kommer gå till historian. Och förbli levande i mitt sinne. Om inte länge, så förevigt.
Hermans orkester, en ren naturprodukt från Gotland.
För att förtydliga läsares frågetecken så är det inget "på gång" mellan mig och den mystiske Thomas. Det är en värmländsk vän som har flickvän. Vår relation bygger på att prata om allsköns ämnen på bryggan vid Fyrisån och deala dansbandsmusik på msn.
Jag bara flyr och flyr. På torsdag tänkte jag åka till Göteborg för att pussa på mina vänner där. Helgen går åt till Wendelsbergs Teaterfestival, tänkte hinna se alla pjäserna. Sushi, Julia och Linnea, Towe, Wendelsbergare och secondhand.
Jag har inte råd att missa en minut av det här livet!
Och just det, Henrich är oskadd. Dom hänger kvar i Bangkok men ska ta sig till uppåt i landet men förmodligen inte komma in i Burma. Bra tajmning att åka och utföra Burmautskottsarbete. Hu. Som om man inte fått magsår innan han åkte.
Pirr!
Umeå och prioriteringar.
Eller så har jag som mest att göra då.
Helgen har varit väldigt bra, Umeå har en mycket engagerad föräldra och vuxengrupp som ställde upp med att fixa allt möjligt och det fanns många sköna små och stora barn. Några ungar också som får en att tvivla på att vilja skaffa barn överhuvudtaget. Det är svårt att förändra dom över en helg.
Min hjärna är mos. Det är så fullproppat med information och saker att göra. Dagens ord: Prioritera. Och ha roligt. För snart flyttar jag.
Det är inte lätt att vara människa.
"Jag har bestämt mig". För att citera pjäsen Och som vi spelar med våra kids nu, där en av karaktärerna säger att "jag ska inte bli ihop med någon förrän jag fyllt 23". Fast tvärtom, jag ska inte bli ihop med någon EFTER jag fyllt 23. Så känns det. Jag försöker tänka mig i situationen att faktiskt träffa någon. Men jag kan inte se det. Kan inte se mig i tvåsamhet. Förut var det så självklart. Det är det inte längre. Jag kanske inte är skapt för det där med att vara i team. Par. Två och två. Hand i hand. När jag tänker på att ge mig själv till någon blir jag rädd. Och motvillig. Frihetsberövad. Fast.
Det kommer väl kanske en dag då jag får känna så igen. Tills dess skiter jag i konstruktionerna och byggnadsinstruktionerna. Jag bygger ihop min egen IKEAmöbel, utan manual. :)
Lyssnar på R. Kelly och undrar om han gör musikvideor för att få taffsa på kvinnor i hans egen ålder. Men sjunger som en gud, det gör han. Med eller utan pedofili.
Så. Umeå nästa.
Och jag ska glömma allt med kärlek som var. För stunden, för livet. För Sverige i tiden.
Östgötar, this is for you!
Valborg i Uppsala.
Jag började dagen med att kolla in forsränningen. Alla 92 bidragen. Det var roligt att se. Några riktigt bra båtar fanns att titta på. Efter det mötte jag Viktor och Henrich och vi satte oss i Ekonomikumparken med 1000 andra glada firare. Äta mat och titta på folk. Trångt och jävligt. Riktig festivalkänsla! Sedan var det promenad till Carolina Rediviva där mösspåtagningen skulle ske. Prick klockan tre åkte mössorna på. Klarrt!
Haxptmiddag på Arken. Trerätters och så blev man accepterad från att vara recce till högt ärad. Eller nåt sånt. Sen var det promenad till Gunillaklockan och Slottet, där Allmänna sången sjöng in våren. Mycket folk. Vi vandrade därifrån med facklor och musiker. Lekte lekar på Verandan och sen blev det vickning. Godnatt, sa jag och orkade inte gå ut i stadens vimmel. Hade sett på tok för mycket folk under dagen. Mätt på intryck.
Idag gick jag och lyssnade på Vänsterns första maj tal i Slottsbacken. En som bor i mitt hus höll ett riktigt eldigt tal som lämnade en knottrig hud. Han är allt bra vältalig den där välklädda kommunisten.
Jag känner mig fåordig just nu. Därför ger jag er lite bilder att glutta på istället.

Min nya klänning. Halva i alla fall. Myrorna - secondhand. I like.






Så avslutade vi Viktors besök med sushi.